Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 2. Emil Key och lantmannapartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
iämka på privategendomen, så att den i högre grad än förr
kom de tillbakasatte bland de ägande till godo. Därför om
fattade lantmannapartiets program blott lantmännens klass
krav och vad därmed närmast sammanhängde. Just denna
brist på idealism medförde dock [två fördelar som arbetar
partiet senare saknat. Dels undveko bönderna alltid att slå
ikring sig med [stora löften vilka i avgörandets stund måste
pratas bort eller ned "Dels vart lantmannapartiet ett fördrag
samt parti, därför att dess programpunkter voro få och
praktiska; det kunde stå öppet för personer med mycket
olika uppfattning.
Dock var lantmannapartiets politik ända fram till slutet
av 1880-talet i stort sett enhetlig. Den var även i stort sett
tolklig och frisinnad. Klasskillnaden gick vid denna tid icke
och ansågs icke häller gå "mellan ägande och egendomslösa
utan mellan vad L. J. L. Almqvist med ett karakteristiskt
svenskt uttryck kallat herrskapsklassen, d. v. s. de läroverks
bildade och de rike, vilka med dem fingo umgås som jäm
likar, samt vad Emil Key kallat arbetsklassen, d. v. s. bönder
och arbetare; de förres självskrivne ledare var [konungen.
Lantmannapartiet i Sverge är en parallellföreteelse med den
norska vänsterns kamp mot kungamakten och för att all makt
skulle samlas i stortingets sal, samt med den danska vänsterns
kamp mot provisoriepolitiken ochjor lösensordet: ingen över
eller vid sidan av folketinget!
Att den svenska bondeklassen liksom den danska skulle
segra senare och med större [svårighet än den norska var
naturligt nog. Kungamakten kunde ju i Sverge och Danmark
föra sin kamp bakom ett rikemansvalt överhus’ mäktiga
värn, medan Eidsvoldsmännen icke givit Norges konung
något sådant stöd. Märkligare är att i Sverge, tvärtemot vad
som skedde i Danmark, bönderna faktiskt aldrig riktigt seg
rade. De fingo sina klasskrav igenom men till priset av sitt
underordnande under första kammaren. När sedan första
kammaren föll, var det ej längre bönderna utan arbetarne
som utgjorde den segrande «arbetsklassens» ryggrad. Skälet
därtill ligger i de svenska och de danska böndernas olika
ställning till tullfrågan. De danska bönderna avvisade följd
riktigt jordbrukstullar, de svenska godtogo dem, väl icke en
hälligt men dock i tillräckligt antal för att genomföra dem.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
