Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Rudberg: Antika urtidsteorier - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Rudberg.
niskan uppstår ur annorlunda artade djur, därför att hon
kräver lång amning, medan övriga djur lätt finna sin föda.
Därför har människan liksom vissa djur levat i vattnet i
fiskar eller fiskliknande djur, omgivna av taggiga skal, tills
de nått mognad och stigit i land, då skalen brista och en
ny livsform börjar. Således ett parasitliv, ingen egentlig ut
veckling. Det hela är ett kraftigt uttryck för en torftig och
för människan farlig urtid.
Här synes mig finnas en anknytning till en i antiken
mycket spridd tanke, som numera föres tillbaka på ingen
mindre än Demokritos från Abdera, ett av antikens
största intellektuella namn, en allsidig forskare, som påver
kade samtid och eftervärld i positiv och negativ riktning och
blev av betydelse också för Platon, fastän denne aldrig
nämner honom. Jag tänker här på en teori om männi
skornas, resp. djurens uppkomst, det äldsta tillståndet bland
människorna och kulturens utveckling, en teori, som man
förr tillskrev Epikuros, vilken dock blott lånat den från
Demokritos, liksom atomläran och annat. Vittnesbörd ha
vi framför allt i första boken av Diodoros’ Historiska bi
bliotek vid skildringen av Egypten, varom mera strax, i by
zantinaren Tzetzes’ skolier till Hesiodos’ Verk, där källan
troligen är P luta r c hos, och hos en kristen anonymus i en
florentinsk Theophrastos-handskrift. På dessa ställen be
skrives, hur den fuktiga jorden torkar genom solen och får
fasthet, hur värmen vållar sjudning på den våta ytan, hur
där bildas varma, jäsande substanser i fina hudar eller hin
nor, blåsor eller pungar, hur sol och dagg ge näring, hur de
växa, slutligen bli färdiga och brista (samma ord som hos
Anaximandros!) och olika slags djur utgå. Så uppstår också
människan, till en början skyddad på detta sätt. Är det
ej en förfinad och utvidgad form av den joniska teorien, vi
möta här? Dessa så danade människor leva nu i ett torftigt
och rått, nästan djuriskt tillstånd och äro svagare än djuren,
tills nöden, behovet, driver dem fram mot något bättre.
Kloka, lärda människor uppstå, som under ledning av natu
ren lära de dödlige språket, bilda samhällen, göra uppfin
ningar genom att efterbilda naturen (att spinna efter spindeln
o. s. v.), upptäcka elden och peka uppåt mot himlen och
lära människorna iakttaga stjärnorna och dyrka gudarne.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
