- Project Runeberg -  Samtiden. Skildringar från verldsteatern / 1859 /
101

(1858-1859) With: Martin Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Större uppsatser - Nikolai Frederik Severin Grundtvig. Af P. G. A. (slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

na”, och predikade öfver de orden: Här är oss godt att vara, här
vilje vi bygga oss hyddor. Nästa söndag predikade han åter, men
då var trängseln omkring talaren så stor, att man måste vara
betänkt på en större lokal för dessa sammankomster. Den 27 Febr.
s. å. blef G. instämd för ”politiet” och jemte pastor Siemonsen och
mag. Lindberg, hvilken senare varit konventikelvärd på
Kalkbrän-nerierna, hotad med arrest. Då gick han till biskopen samma dag
och lät denne veta, att han nästa gång ämnade hålla sammankomst
på Christianshavn, der ett ”loftrum blifvit inredt till bönesal.” Detta
föranledde d. v. biskopen, P. E. Muller, en from och eftergifvande
man, att följande dagen skrifva till cancelliet och tillstyrka
regeringens medgifvande åt G., som ju vore ordinerad prest, fast icke
mer tjenstgörande i statskyrkan, att hålla dansk aftonsång i
Fredriks tyska kyrka. Detta beviljades redan den 1 Mars, så att G.
nästföljande söndag höll sin första predikan i nyssnämnde kyrka
”såsom fri predikant för fria åhörare, men utan att få utföra
någon af de öfriga presterliga funktionerna.” Friheten var alltså ej
stor, men isen dock bruten åt det frikyrkliga hållet och ett
vederbörligt erkännande lemnadt åt församlingen att få sluta sig kring
en lärare, som hade dess förtroende. Medgifvandet väckte
naturligtvis stort bekymmer inom högkyrkan, hvilken redan stod på så
svaga fotter, att den dervid skakades. Ett tag till af en sådan
Simson, och hela byggnaden skulle ramla — utan att dock
begraf-va honom under ruinerna! D:r Mymter var nu åter framme och
skulle hålla igen, men hans hand var för svag att hejda rörelsen.
I en suckande afhandling ”Om Udträdelse af den Danske
Stats-kirke” fann han Grundtvigs och hans vänners påstående ”i alla
hänseenden orimligt och oförsvarligt.” De socken- och prestbundna
menigheternas odrägliga samvetsbörda och förtryck var icke att
räkna mot den oordning, som skulle inträda i kyrkan, om detta
exempel vunne efterföljd. Efterföljd vann det icke, ty på landet
fanns ingen Grundtvig, och i hufvudstaden hade den troende
församlingen tills vidare nog af honom såsom själasörjare.
Aftonsången i Fredriks kyrka på Christianshavn blef alltmer besökt, och
der skulle G. nu komma att predika in på åttonde året eller tills
han blef anställd såsom prest vid Varton. Emellertid underlät han
ej att alltjemt påyrka samma frihet åt andra, som den, man
beviljat honom personligen. Men i stället för att längre följa honom i
denna föga varierade strid och .se honom åter invecklad i nya
konflikter med prelater och byråkrater, de der ej kunde smälta den
seger han redan vunnit, än mindre fördraga, att han postulerade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:52:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidens/1859/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free