Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Samtids-porträtter - Gyulai, Franz - Metternich, Clemens Venceslaus Nepomuk Lothar von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikarne bättre nu än förut under Gyulais befäl? Slaget vid
Solfe-rino gaf ett afgörande svar härpå. Också berömmes G. såsom en
man af synnerligen energisk karakter: kraftig i handling, sträng i
grundsatser.
METTERNICH. Den nyligen (Juli 1859) aflidne, bekante
österrikiske ministern, furst Metternich härstammade från en
gammal slägt, som i tvänne linier vunnit riksgreflig värdighet och
isynnerhet haft mycket inflytande i rhenska erkestiften. Hans far,
grefve Franz Georg Carl (född d. 9 Mars 1746, död d. 11 Aug.
1818), beträdde den diplomatiska banan i kejserlig österrikisk
tjenst, blef begagnad till vigtiga beskickningar, var en tid
dirigerande minister i österrikiska Nederländerna och erhöll 1802
riksfurstliga värdigheten. En frukt af hans äktenskap med en
friherrinna v. Kagenegg, blef, utom trenne andra söner och en
dotter, såsom förstfödd d. 15 Maj 1773 i Koblenz, Clemens
Ven-ceslaus Nepomuk Lothar, sedermera furst M. Redan år 1788, i
sitt 16:de år, afgick han till universitetet i Strassburg, således på
en tid, då förebuden till de franska revolutionsstorraarna ej gernä
kunde undgå att störa hans studier, i fall han för dem hade någon
allvarligare håg. Ett annat afbrott deruti föranleddes af kejsar
Leopold ll:s kröning i Frankfurt (d. 9 Okt. 1790), hvarvid den>
unge grefven fungerade som ceremonimästare för katolska
afdelnin-gen af westphaliska grefvebänken och sålunda gjorde sitt första
försök på hofceremonielets gebit. Derifrån återvände han icke till
Strassburg utan till Mainz, der han ända till år 1794 förberedde
sig till den diplomatiska banan: denna skulle han egentligen
beträda i Haag, men detta blef om intet genom fransmännens segrar;
hvarpå grefvarne M., far och son, begåfvo sig till Wien, der den
senare förmälde sig, d. 27 Sept. 1795, med grefvinnan Eleonora
Kaunitz, en sondotter till store statskansleren, och såmedelst både
förstärkte sina relationer och erhöll betydlig förmögenhet. I den
anspråkslösa egenskapen af ombud för westphaliska grefvebänken
bivistade han derefter fredsunderhandlingarna i Rastadt, vid hvilka
hans far var Wienerhofvets förste fullmäktige; hvarpå han (neml.
grefve Nepomuk) erhöll den österrikiska gesandtposten i Dresden,
hvilkennu, 57 år senare, beklädes af hans son. Från denna stad,
der han hade gjort den för honom vigtiga bekantskapen med
hertiginnan af Sagan, och der Adam Müller och Pilot först närmat sig
honom, begaf han sig om sommaren 1803 till Berlin, för att vara
ett observerande vittne till den dåvarande preussiska politikens
myckna vacklande, under det han tillika hos den österrikiska
ogillade, att den ej vetat till sig ansluta de sydtyska staterna. Ryska
kejsaren, som i Potsdam lärt känna honom, önskade honom bestämdt
till ministerplatsen i S:t Petersburg; men när Metternich i April
1806 återkom till Paris, fann han sig vara utnämnd till
österrikiskt sändebud i Paris, en ända till Napoleons förmätning med
erkehertiginnan i många afseenden ganska kinkig och oangenäm
plats, som fordrade den unge diplomatens hela orubbliga lugn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
