Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Samtids-porträtter - Russell, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1839 öfVergiek lord R. från inrikt- till kolonialminister och
behöll detta embete till 1841, då vid de nya valen det nyorganise*
rade- konservativa partiet erhöll öfvervigten och sir R. Peel
Öfver-tog ministéren.
Under de följande åren ledde lord R., nu vald för sjelfva
City i London, whigpartiet i Underhuset med en moderation och
en värdighet, som fullt motsvarade hans karakter så väl som hans
hittills tillryggalagda offentliga bana. Hans ställning var ganska
svår, ty antalets öfvervigt var på motståndarnes sida; och ett
sådant tretal af parlamentariska talare som Peel, Stanley och
Gra-bam lät svårligen någon Opposition uppkomma. Men lord John
af-bidade Sin tid; och om hösten 1845, då den af Manchesterskolan
Väckta agitationen mot sp an mö ålslagarna stod i sitt bästa flor, och
motståndet mot spannmålstullens afskaffande gjorde det
konservativa kabinettets ställning alltmer vacklande, utgaf han sitt
beryktade Edinburgher-bref, i hvllket han uttalade sig för fullkomligt
npphäfvande af denna tull. Ehuru han gjorde försök att vinna i
denna rigtning lämpliga personligheter till medlemmar af en
mini-stér, hade dock detta bemödande ingen framgång, då han ej
förmådde med hvarandra försona sina anhängares rivaliserande
anspråk. Men då sir R. Peel med patriotisk sjelfuppoffring, mot Sitt
eget partis vilja, genomdréf spannmålstullens afskaffande, men
detf-igenom också helt och hållet sprängde detta parti och föll ett offer
för den stora jordaristokratiens ilska, så råkade, i anseende till
torypartiets totala upplösning, uppdraget att bilda ett kabinett i
händerna på whigpartiets anförare. Den nya ministéren var allt
ifrån böljan svag, Och lord R< visade sig ej ega förmåga att grfvä
densamma mer stadga* Dfen blef ©n ministér med ouppfyllda löf*
tfen, med mycket talande och föga handling; och då
sockertullsfrå-gan var iöst samt handelsfrihetsprincipen fullständigt genomförd
genom sjöfartslagarttäs upphäiVande, tycktes som whigs hade
förlorat all förmåga att uträtta någonting vidare.
De liberala, som hittills varit ministérens kraftigaste stöd,
började nu att knota; och lord John R. insåg, att det var hög tid för
honom att göra någonting för sin popularitet. Just vrd denna tid
hade påfven retat Englands protestantiska sjelfkänsla derigenom,
att han hade delat landet i biskopsdömen och för dessa äfven
utnämnt biskopar. Harmen öfver detta tilltag var stor. Den gamla
misstänksamheten mot katolikerna vaknade åter, och den allmänna
Opinionen började ångra att hafva genomdrifvit deras emancipation.
Uti ett bref till biskopen af Durham uttalade sig också lord R.
ganska bestämdt mot dessa påfliga tilltag, men yttrade sig tillika
om katolicismen på ett sätt, som föga kunde stå tillsammans med
den af honom försvarade religionsfrihetsprincipen. Nästan ännu
värre var det för honom, att han genom detta bref moraliskt
för-pligtade sig att för parlamentet framlägga några lagförslag som
han svårligen kunde hoppas att få antagna hos sitt parti. Och
verkligen fick han ganska kort efter parlamentets öppnande erfara,
att ban väl för ett ryck hade vunnit i popularitet, men i dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
