Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Smärre uppsatser - Polkans uppkomst - Hamletmasken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Raub från Prag, och detta med så utmärkt framgång, att kort der*
efter, med förvånande hastighet, alla eleganta salonger i Paris
öppnade sina dörrar för densamma. Härifrån utbredde sig snart,
liksom hvarje annat nytt mode, om ock med en och annan
modifikation, den nya, lifliga och glada dansen till alla länder i Europa
och upptogs äfven med mycket bifall i Amerika. Alla
sällskapskretsar täflade om att hembära densamma sin hyllning, och de
fortfara dermed än i denna stund. Den första polkan, som utkom i
musikhandeln, var komponerad af Frans Hilmar, lärare i Kopidleo,
och bland dem som satt musik till goda, verkligt nationella polkor
förmena företrädesvis nämnas Labitzky, Liebman, Pruchaska,
Swa-boda och Titl. Flickan, som uppfunnit den verldsberömda dansen,
skall nu vara gift och vistas i byn Konetopy.
Hamletmasken. I en tysk tidskrift läses: M:r Samuel
Phelps har vid sitt uppträdande på Friedrich-Wilhelmstadt-teatern
uti Berlin befunnits alltför gammal för sin roll: men bortser man
derifrån, har han i alla fall i sitt spel bättre återgifvit livad
skalden genom denna karakter velat uttrycka, än någon af de tyska
konstnärerna. Hos dessa senare har det blifvit en vana, att
framställa Hamlet med en aftärd fysionomi, bärande spår af
genomvakade nätter, med denna intressanta, bleka hy, som är en egenhet
hos det unga Tysklands hjeltar och skriftställarinnorna af G. Sands
och Ida Hahn-Hahns skola, samt med ett sådant der litet, svart
modernt tillskuret pipskägg, som utan tvifvel bättre anstår ett af
nutidens lejon, än en hjelte från den aflägsna forntid Saxo skildrar.
Huru föga träffande detta porträtt är, borde egentligen falla en och
hvar i ögonen; ty vi lära väl snarare hafva att tänka oss Hamlet
som en ljuslett nordens son, om hvilken dessutom hans mor kunde
säga att han var ”fet och besvärad af andtäppa.” Embonpoint
be-höfver han der före icke hafva; men han må gerna se litet
välmående ut, som en ung man med blondt hår och frisk hy, den der i
kroppsligt hänseende en viss, icke öfverdrifven flegm och i andligt
en viss anstrykning af hypokondri icke misskläder. Det friska och
blomstrande i hans yttre må först så småningom, sedan
händelsernas gång pålagt honom en alltför tryckande börda, något litet
mattas och vissna. Bland dem, som på senare tider uppträdt i
Ham-lets roll, veta vi verkligen ingen, som helt och hållet träffat de
grunddrag till en Hamletmask, vi här tecknat. Emil och Karl
Devrient, Dawison, Joseph Wagner, alla dessa hafva framställt
honom med mörk by och blek som ett lik, samt inlägga från
första stund i hans ansigte ett drag af ironiskt förakt eller till och
med intrigant försåtlighet, i stället för att låta honom framträda
inför oss som en godmodig drömmare. Härmast vårt ideal komuier
Ludvig Dessoir; också finnes hos denna konstnär, mer än bos
någon annan vi känna, denna ett hängifvet, drömmande sinnes
passivitet, detta ljufva svårmod, som, enligt skaldens mening, skall
vara ett grunddrag i Hamlets karakter. Vi öfvergå härmed från
det kroppsliga och yttre till det psykiska området, till utpräglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
