Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Schiller. Den 10 November 1859 - III. Schilleriana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pel ser, öfverraskade honom döden och gjorde, medelst ett häftigt
anfall af hans vanliga bröstsjukdom, ett slut på hans sköna,
verksamma lif d. 9 Maj 1805.
Bland de otaliga ”Schillerlieder”, som finnas, d. v. s. sånger
om Schiller och till hans lof, märkes förnämligast den sång,
hvilken Goethe, såsom en Epilog till Schillers Glocke, skrifvit öfver
sin, före honom hädangångne vän, och der han ins^reradt sjunger:
"Es glühte seine Wange roth and röther
Von jener Jagend, die ans nie verfliegt,
Von jenem Math, der früher oder später
Den Widerstand der stampfen Welt besiegt;
Von jenem Glauben, der sich, stets erhöh’ter,
Bald kühn hervordrängt, bald geduldig schmiegt.
Damit das Gute virke, vacbse, fromme!
Damit der Tag des Edeln endlich komme.
Und manche Geister, die mit ihm gerungen.
Sein gross Verdienst unwillig anerkannt,
Sie fühlen sich von seiner Kraft durchdrungen,
In seinem Kreise willig fest gebannt.
Zum Höchsten hat er sich empor geschwungen,
. Mit allem, was wir schätzen, eng verwandt:
So feiert ihn! Denn was dem Mann das Leben
Nur halb ertheilt, soll ganz die Nachwelt geben."
I denna uppmaning till efterlefvande att älska och fira den
nationelle, eller rättare den universelle Skalden, har Goethe
uttalat profetiska ord.
Efterverlden har vetat innerligt uppskatta Schiller; vi älska
hans verk och njuta af hans andes skapelser, och man skall ännu
i många, många sekler göra det, — ty ett sådant snilles verk äro
verk af evigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
