Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pålryckniugar; sh gjorde de engelska
inde-pendenterna på 1600-talet, så göra pater
Hyacinthe och Dölliuger. Namnet gör
dock ingen ting till saken.
Den romerskt-katolska bekännelsens öden
bero från detta ögonblick på dess inre
lifs-kraft och icke på yttre skydd. Dess sista
monarkiska beskyddare var Louis Napoleon,
dertill eggad af det trångsinnade klerikala
partiet i Frankrike; ingen enda af de öfriga
katolska makterna bar försökt att
upprätthålla påfvens verldsliga makt eller
prote-«terät mot Italiens besittningstagande af
Rom. När Österrike uppmanndes af den
apostoliska nuntien att afgifva en sådan
protest, så nekade baron von Beust på det
bestämdaste att göra det, och alla öfriga
katolska makter erkände, ehuru somliga
med en lindrig reservation, andra ined
öppet bifall, Italiens rätt att taga Rom
till sin hufvudstad.
Påfven synes börja försona sig något
med sin nya ställning, och han torde nog
inom sig vara nöjd att han icke gaf vika
för dem som tillstyrkte honom att
öfver-gifva sitt gamla residens. Både konungen
och parlamentet hafva gjort allt hvad de
kunnat för att göra ett godt förstånd med
honom möjligt, och vi se icke hvarför det i
skulle vara omöjligt. Lagen af den 13
maj 1871 bestämmer påfvestolens
förhållande till den verldsliga makten, och ingen
ting kan vara på en gång mer liberalt och
granlaga. Påfvens person är helig och
okränkbar, liksom konungens; hvarje
förbrytelse mot honom eller försök dertill,
attentato, anses och bestraffas såsom
majestätsbrott. Påfven har i hela Italien rätt
till samma företräden och
vördnadsbetygel-ser soro suveränen; han sjelf, hans hof
och kyrkans egendom äro fria från alla
taxor och afgifter; hans jioster och
telegram befordras utan betalning och utan
kontroll öfver hela italienska monarkien;
lika så äro hans palatser, slott och
sommarresidens fredade från allt intrång af
statens embetsmän; en civillista af 3,225,000
francs, lire itaUane, är anvisad för hans
faofhållning. Påfven är oinskränkt i
utöf-liingen af sin audliga myndighet; han kan
på kyrkornas och basilikornas dörrar göra
sina auslag, alldeles såsom förr, och han
till- och afsätter alla kyrkans dignitärer
utan alla inskränkniugar af något kungligt
placet eller esequatur, hvilken rätt eljest
alla katolska monarker förbehållit sig.
Bi-skoparne behöfva icke ens aflägga trohetsed
till konungen, och ingen appell till deu
verldsliga makten eger rum från kyrkans
myndigheter i allt som hörer till dess
disciplinära domsratt. A andra sidan åtager
sig icke staten att utföra dessa domar,
hvilkas underkastelse af dem de gälla är
en akt af fullkomlig frivillighet, och den
religiösa diskussionens frihet är
uttryckligen betryggad. De öfriga katolska
staternas sändebud hos den heliga stolen
behandlas på alldeles samma sätt som deu
öfriga corps diplomatique: med ett ord,
ingen ting har blifvit å italienska
parlamentets och regeringens sida uuderlåtet för
att upprätthålla påfvestolens höghet i
audliga ting och omgifva dess innehafvare med
vördnad och uppmärksamhet.
Vi hafva kastat en hastig blick på Ita
liens forntid och närvarande; hvad skall
väl blifva dess framtid? Vi hoppas det
bästa. Det unga samhället har gjort
be-tydaude framsteg nästan i alla riktningar;
ofantliga ekonomiska offer hafva varit
nödvändiga, men halfön har också inom
sigofaut-liga utvägar, och. hvad bättre är,
stutsmak-terna hafva, med sin betydliga skuldbörda,
handlat på ett sätt som varit egnadt att
stadga Italiens anseende såsom en hederlig
stat, och detta ger kredit. Det
intellektuella arbetet går framåt, hand i hand med
den ekouomiska företagsamheten;
italie-narne äro ett begåfvadt slägte, och
syd-ländarens snabba fattning behöfver timmar
att genomtränga samma saker hvartili eu
nordbo behöfver dagar. De grofva
moraliska lytena, som voro eu följd af det
långa förtrycket, börja gifva rum för heder
och goda seder, och hvad man än må hafva
att förebrå Italiens nu varande monark,
icke är det brist på ärlighet och god tro.
Det italienska samhället liknar i sin helhet
en af dessa antika konstsaker, hvilkas
skönhet framträder i den mån de rengöras från
seklernas smuts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
