Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
Menniakans sanna värde. Öfversättuirg frän
sjunde engelska upplagan af S. M. Tredje
upplagan. Stockholm, P. 6. Berg, 1871.
Pris 2 rdr 25 öre.
Menniskans sanna värde. Af J. Hain Fri nr eli.
Författare till »Genom andras fönster».
»Här och der i verlden». »Den stilla
timman», m. fl. öfversättning frän sjunde
engelska upplagan af S. Af. Andra serien.
Stockholm, P. G. Berg, 1871. Pris 1: 75.
Ett arbete som på kort tid sett sju
upplagor i sitt fädernesland, och hvars första
afdelning inom än kortare tid erfordrat
tre i vårt eget land, bar rätt till uppmärk- |
samhet och aktning, om vi också icke skulle !
fiunn det fullt förtjent af de lysande
vitsord hvilka på omslaget flnnas utdragna ur
engelska tidningar och tidskrifter. En af
dem finner mr FrisweU’s bok värd »att
tryckas med guldbokstäfver och spridas {
till hvarje hus», medan en annan räknar ’
den till »den nyare tidens mest förtju- |
sande Éssays». Att emellertid omdömena j
inom den engelska pressen icke varit så |
enhälligt lofordande, derom upplyser
författaren sjelf i början af ett kapitel som
handlar »Om till gjord het», i det han
berättar att en granskare, som yttrat sig 1
mycket ogillande derom, funnit det inne- l
hålla endast de gamla lärdomarne: »betala ’
dina skulder, sparka ej din mormor utför
trappan, var öm och trogen mot din hustru,
och kalla det sedan för menniskans sanna i
värde». Det ligger en viss sanning i detta
sarkastiska omdöme, men som icke alla
menniskor finna det vara en samvets- och
hederssak att punktligt betala sina
skulder samt bevisa ömhet och trohet mot sina
hustrur, och somliga dertill icke finua
någon betänklighet vid att sparka sina
mormödrar utför trapporna, om icke i
bok-staflig, åtminstone i figur lig mening, så
är det ingen ting ondt deruti att sådana
menniskor påminnas om hvad som är deras
pligt och som på samma gång, om den
hederligt iakttages, i hög grad främjar deras
egen lycka och trefnad. Men sarkasmen
är, såsom de flesta sådana, långt ifrån att
innehålla hela sanningen, och hvad som
icke säges är vida mer än hvad som säges.
Bokens titel är icke en af de bäst valda;
hon afser i grunden att under formen af
små uppsatser öfver hvarjehanda ämnen
meddela en mängd strödda tankar af de
bästa författare, flyktigt sammanbundna till
ett album eller en sentensbok, men för
den som läser henne med allvar och
eftertanke tillräckligt att utgöra en säker
sed-lig vägledning i de flesta förekommande
omständigheter i lifvet, om också icke en
fullständig pligtlära.
Redan derför förtjeuar mr Friswell’s skrift
uppmärksamhet hos svenska läsare, att den
hör till ett slag som är nästan
orepresen-teradt i vår litteratur. Vi tro icke att
våra landsmän äro likgiltigare för
uppfyllandet af sina pligter än något annat
folk, men de älska kanske mindre än de
flesta att reflektera öfver dem, att göra
sig reda för deias härleduing och följderna
af deras tillämpning eller uraktlåtenhet.
Det fins också hos vissa af våra författare
i religiösa ämuen en stor förskräckelse för
allt som häntyder på verldsliga pligter, och
ordet dygd är för dem en hädelse, som
efter deras meuing vanställer våra mest
värderade andaktsböcker. Huru ofta har
icke »8emipelagianismen» i den nya
psalmboken retat dem till anlopp, som, med
stor nytta för dem sjelfva och den sak de
förfäkta, hade kunnat uteblifva. De hafva
nemligen glömt att samvetet är en af de
menskliga förmögenheter som behöfva
uppfostran och utveckling, och att den
starkaste »väckelse» icke är nog till att leda
menniskorna rätt i den ytterliga
komplikation af pligter som är en följd af det
moderna samhällets utveckling. De bafva
så vida rätt, att intet sundt begrepp om
våra pligter kan nppspringa ur ett
vrång-sint och förderfvadt hjerta, samt att ur
kristendomens enkla läror låter härleda sig
det enda osvikliga rättesnöret för våra
handlingar, men de hafva orätt i att
förkasta förnuftets och erfarenhetens hjelp
vid sjelfva härledningsarbetet, och då de
i sin ifver älska att bränmärka
hedendomens, det vill efter det antagna
språkbruket säga den naturliga menniskans, dygder
såsom glänsande laster, löpa de allt för
ofta fara att med »pånyttfödelsen» förvexla
en viss dogmatisk öfvertygelse, för att
icke säga en viss dogmatisk terminologi.
Vi skola dock taga oss till vara att här
öppna någon disputationsakt om tro och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
