Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerningar. Endast sft mycket vilja vi er*
inra, att religion slärare af denna klass
göra ganska illa, om de skjuta ifrån sig
den bjelp som den menskliga sedeläran är
sft villig att räoka dem i deras bemödan*
den för sina medmenniskors andliga väl.
Eedan de yttre vanorna vid snygghet, ord*
ning och välförh&llande inverka helsosamt
pft sinnet och hjelpa i sin mftn till att
leda menniskorna på en rätt väg; huru
mycket mer hederliga och väl öfvervägda
grundsatser. Moralen är blott utsidan af
religionen och har icke något annat mål.
Med civilisationen uppkomma, om icke
nya pligter, åtminstone nya anledningar
för tillämpningar af den eviga sedelagen.
Paulus behöfde icke anstränga sin
eftertanke för att finna huru han bäst skulle
kunna uppfylla sina åligganden såsom
medborgare, emedan hans tids sociala
medvetande icke hade begrepp om andra
medborgerliga pligter än undersåtens
under-gifvenhet under den verldsliga ordningen.
Vilkoren för den timliga utkomsten vo(o på
hans tid, och i den trakt af verlden der
han uppehöll sig, de enklaste, och han
behöfde ioke bry sitt hufvud med några
öfverläggningar, huru han skulle bäst för
sig och andra inrätta sin yrkesverksamhet
eller sköta sina affärer. Umgängeslifvet
hade för hans samtida inga invecklade
åligganden, af hvilkas iakttagande eller
försummande andras om ej välfärd,
åtminstone trefnad och välbefinnande kunde
blifva beroende. Helt annat har det
bKf-vit för vårt århundrades men niskor, då de
till utseendet likgiltigaste handlingar kunna
medföra följder, af hvilka otaliga andra
men niskors väl eller ve äro beroende. Det
har blifvit en konst, och en svår konst, att
lefva väl, och denna konst måste läras
såsom alla andra: det är äudamftlet med
pligtläran.
Den moderna samhällsfysiologien, sådan
den representeras af Buckle, och den
moderna pietismen, för hvilken vi icke
be-höfva uppgifva några representanter,
be-höfva strängt taget icke någon pligtlära,
emedan de hvardera på sitt vis förneka
den menskliga viljans frihet och derigenom
äfven medelbart handlingarnes
tillräknelig-het. Det kan vara beqvämt att skjuta
sknlden på någon annan än sig sjelf för
det onda man genom sin korttänkthet,
okunnighet eller öfverdåd förvållat andra,
i förra fallet på tidsandan, hvilken man
låter verka som en naturlag, i det senare
på försynen, som skall ställa till rätta allt
hvad menniskorna bragt i olag; men för
samhällets ordning och menniskornas
välbefinnande är det ingen ting mindre än
nyttigt. Det är sant att de Hflägsnaste
följderna af våra handlingar icke ligga
inom vår egen synkrets; om vi af
oakt-8amhet gifva en sjukling gift i stället för
ett läkemedel, är det tänkbart att vi rädda
honom från lidanden som äro bittrare än
döden; om vi genom obetänksamma
ekonomiska företag bringa andra till
tiggar-stafven, är det icke omöjligt att förlusten
af deras timliga välfärd kan blifva ett me {+-+}
del till deras andliga; eller om vi
försumma att deltaga i ett medborgerligt val,
skulle det kunna hända att utgången blir
bättre än den till hvilken vi hade velat
medverka. Men i ingen af dessa
händelser kunna vi undandraga oss den bittra
känslan af de närmaste följderna, eller af
ansvaret för hvad vi hafva under ögonen,
och ingen ting urskuldar oss för det vi
dertill bidragit. Tvärt om är det
välgörande för menniskan att vara sträng mot
sig sjelf, och det är ingen fara att någon
tillräknar sig för många förseelser; men
det vidgar blicken öfver lifvet och
uppehåller den sedliga helsan att söka göra sig
väl reda för följderna af sina handlingar.
Hvart de goda afsigterna leda, när de icke
understödjas af den eftertanke som det
ligger i vår nAiur att anstränga och den
klokhet som det är vår pligt att söka
för-värfva, är mycket väl uttryckt i ett
allmänt bekant ordspråk, h vilket vi här icke
behöfva citera.
Behofvet äfven här i landet att
reflektera öfver pligterna visar sig i den stora
begärlighet hvarmed öfversättningar af
utländska arbeten af detta slag mottagas.
Vi hafva nyligen mottagit en svensk
upplaga af Jules Simon’e bekanta bok »Om
Pligten», och för icke länge sedan utkom
ett litet arbete af Emeste Noville under
samma titel. De franska moralisterna af
V. Cousin’s skola — och dit hör äfven
schweizaren Naville — deducera pligtens
bud ur det rättas eviga idé, och vilja icke
höra talas om en ackommodation efter den
allmänna nyttan, sådan som allt ifrån
Francis Bacon’s dagar i England utgjort
grundvalen för läran om det rätta, och som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
