Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra dagar utbildat tig till Mills bekanta
system om utilitarianismen. Ehuru ieke
till formen filosofiakt, och fastän tydligen
ge nom trängd t af öfvertygelse om en
personlig gud och nödvändigheten af en
försoning, lutar Friswells arbete åt det
utili-tariska hållet. Det var icke heller möjligt
att p& cartesianskt vis deducera
lefnads-regler ur de absoluta idéerna, när det
gäller att bestämma skilnaden mellan
sådana saker som »godt lynne och dåligt
lynne», »kärlek och kurtis», »tanklöshet och
slarf», »koketter, manliga och qvinliga»,
»framgång ocli motgång», o. s. v. Mr Friswell
har intet anspråk på filosofiskt system:
han har uuder en vidsträckt läsning
uppsamlat vackra och kloka tankar om de
vanligaste företeelserna i lifvet hos de bästa
äldre och nyare författare,till hvilkahan fogar
egna iakttagelser och omdömen, som vitna
om en stor menniskokännedom, en fin
blick och ett älskvärdt väsende. Vi skulle
kalla det hela för ett lärorikt och
behagfullt causerie om menniskans skyldigheter,
så vida icke detta ord, genom vissa
pro-fessiouella »kåsörers» sätt att fara fram i
landet, kommit att betyda just motsatsen
af behag, finhet och vett. Mr Friswell är
aldrig cynisk, aldrig ilsken eller hatfull,
och behöfver icke jaga efter tvifvelaktiga
qvickheter. Hans stil är icke glänsande,
såsom de franska moralisternas, men också
aldrig svulstig eller sökt djupsinnig, utan
enkelt och praktiskt sundt förnuft är hvad
han bjuder oss, icke något annat.
För att gifva våra läsare ett begrepp
om planen och syftet för framställningen,
skola vi för några ögonblick fästa vår
uppmärksamhet vid de inledande kapitlen i
hvardera serien.
1 det förra afhandlar författaren
»skilna-deu mellan att vara en gentleman och att
vara gentil». Han menar naturligtvis med
det förra ordet något helt annat än det
hvarigenom det kuude sägas om den
ut-sväfvande och samvetslöse Georg IV i
Eug-land att han var »Europas förste
gentleman». Det är dertill icke nog med att lyfta
på hatten för fattigt klädda qvinnor eller
stiga upp för att lemna dem plats att
sitta, hvilket är en oundviklig höflighet i
det eljest ohöfliga Amerika; man skall,
för att förtjena den vackra benämningen,
också inom sig bära aktning för qvinlig
dygd och, tvärt emot hvad Georg IV gjorde,
öfver allt och i alla förhållanden hjelpa
till att upprätthålla och bevara den.
Förföraren är ingen gentleman, vore han aldrig
så älskvärd och ridderlig i sitt yttre
uppförande; äfven så litet den behagsjuke och
inbilske sprätten. Hufvudsaken är icke
det yttre skicket utan sinnelaget, ty äfven
den som beter sig bakvändt i sällskap och
vid bordet nyttjar knifven i stället för
gaffeln kan vara en gentleman till karakter
och tänkesätt. Enda skilnaden är i detta
fall att han är en oslipad juvel, hvars
värde i karat icke stegras genom litet
yttre förfining, men som derigenom bättre
gör sina solida egenskaper gällande i det
allmänna umgänget Engelsmänuen lägga
kanske allt för mycken vigt på vissa
traditionella begrepp om det tillbörliga, och
de öfverskatta derför vissa etikettaformer,
hvilka i sig sjelfva icke äro något bevis
på verklig förfining. Men de sakna
uppfinning och originalitet, må hända äfven
strängt taget sinne för behag, eller hvad
som .eljest kallas smak. Derför äro de så
ytterst nogräknade om formerna. Utsidan,
masken, det tomma skenet af
gentlemans-väsendet, är det gentila. Båda kunna
sammanfalla, ooh då erhålleB »den fulländade
gentlemannen», men de kunna också falla
i sär, och då blir den på hvars lott det
tomma skalet faller en karrikatur och en
snob. Jägtandet efter förnäma
förbindelser, skenet af förfining och en fashionabel
yta, är i grunden eländigt såsom hvarje
annan osanning, och medför i hvarje
ögonblick dessa otaliga små förödmjukelser,
kvilka verka såsom lika många uålstygn,
endast så mycket smärtsammare, ju
angelägnare man är att dölja dem. Men
begäret att vara »gentil» medför utom sitt
rättmätiga straff äfven något godt, menar
ror Friswell: oklanderligt linne och ett
tadelfritt yttre skick imponera till eu viss
grad på dem som äro ännu råare invärtes,
och utgöra på samma gång ett slags tribut,
som fåfängan betalar till bildningen.
Etiketten är icke något godt i och för sig,
men den verkar såsom ett fodral eller ett
omslagspapper, i det den förhindrar
nötning och afhåller åtskillig rå framfusighet
från att i onöda ofreda finare organiserade
sinnen. Den kalla tillbakadragenheten
hvar-öfver tyskar och fransmän högljudt beklaga
sig hos engelsmännen, är ofta ingen ting
annat än den ädla och i grunden ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
