Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda berättade han en lång historia om huru
herr Simon en gång hållit på att bli svårt inkrånglad
i en konkurs, ur hvilken klämma herr Glysisvall
räddat honom, derigenom att han i brefkonceptboken
funnit svaret på ett bref och likaledes i sterbhusets
brefkonceptbok fått reda på ett annat, folium
trettiotre för 1793, som bevisade att affären blifvit uppgjord.
När då herr Glysisvall kom med den goda
underrättelsen, så klappade herr Simon honom på axeln och
sade: "min herre! herrn är en hederlig herre, herr
Glysisvall", och gaf honom kläde till en svart
klädning och ett sidenvästtyg.
Denna händelse hade han berättat de goda
flickorna omkring femtiosex eller sextio gånger om året,
ty hvarje sön- och högtidsdag gjorde han sin lilla
visit, troligen för att öfva språkorganerna, och hvarje
gång fann han att händelsen föll sig lika intressant,
emedan flickorna yttrade: "Åh kors! Är det möjligt?"
Då tog han sig nära med mera i samma anda,
Den andra historien rörde fru Klarins katt, som
fått för sed att sitta utanför kontoret och jama,
hvilket störde patron, så att patron en dag sade: "kan
ingen skaffa bort katten?"
"Då", berättade herr Glysisvall, "ty jag har
alltid, hä hä hä, varit en munter ungdom, när det så
bär till, hä hä hä – men för att komma till katten.
Om herrskapet kommer ihåg, så var han gulspräcklig
och hade gröna ögon – hä hä, och så fann jag på
råd: ty jag satt tillreds och hade en tjärsudd – hä
hä, och så när han grinade till och sade jä-am, så
strök jag till med sudden, så att kanaljen fick tjära i
munnen – och sedan vågade han aldrig jama
utanför vårt kontor. Men patron märkte det och sade:
’Nu är katten borta’. Jo jo, tänkte jag, hä hä, men
jag sade ingenting, ty patron är mycket rädd om djur
och vill aldrig ha några, för si, sade patron en gång,
när man vant sig vid ett sådant, så är det svårt, när
det kommer i någon olycka eller dör – hä hä hä,
patron är mycket öm om osjäliga djur – hä hä."
Detta var nu hela eller nästan hela det
konversationsförråd herr kontoristen Glysisvall hade; ty så
är det ändå, hvarje menniska har sitt förråd att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
