Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin vana att anställa mönstring med sina pennor.
Hvarje dag gick en qvart åt att skrapa, beskära och
tillspetsa sex pennor, så att sedan intet dröjsmål
derigenom skulle uppstå; och således sysselsatte han sig
med denna förbättring, hvarvid han mer än en gång
visade sin profil, i det att han mot fönstret höll upp
pennan för att besigtiga sjelfva spetsen.
Men denna dag var det något ovanligt med den
gode mannen; han ville tala, fastän han ej vågade
störa herr Simon, som, utan att arbeta, satt nedlutad
öfver hufvudboken utan att säga ett ord.
Herr Glysisvall flyttade på den höga kontorsstolen,
der han hade sin upphöjda plats som Napoleon på
Vendôme-kolonnen; han flyttade bläckhornet, tappade
en penna och tog åter upp den, hostade, mumlade
hm hm; men herr Simon satt orörlig, som om han ej
hört ett ord om alltihop. Ändtligen kunde herr
Glysisvall ej tiga längre, det måste då gå huru det ville,
utan lät sitt språkorgan uttala några artikulerade ljud,
nämligen: "det var en egen händelse, hä".
Som om plötsligen någon af herr Simons förfäder
uppenbarat sig eller någon annan öfvermensklig
händelse inträffat, såg patron upp; ty herr Glysisvall hade,
möjligen första gängen det året, talat utan att bli
tillfrågad. Han var eljest så tyst och så lydig som ett
positiv, hvilket ej ger en ton längre än man vefvar.
Herr Simon betraktade honom uppmärksamt, men
med ett par ögon, som ej hade det vanliga uttrycket
af missnöje, utan som voro innerligare och klarare än
någonsin – han yttrade dock intet; ty detta var ej
hans vana, han rörde blott läpparne, men utan att
ett ljöd hördes.
"En besynnerlig händelse, hä", återtog herr
Glysisvall och lade ifrån sig deri sista pennan.
"Hvad?" frågade ändtligen herr Simon, men
lutade sig åter öfver hufvudboken, alldeles som om
han ej velat låta herr Glysisvall se sig in i ögonen.
"Hvad?"
"Hm, jo, ser herr patron, jag är i en verklig
förlägenhet. Hm, det var i natt, hm."
"Jaså, det har väl någon hund tjutit eller en katt
jamat", afbröt herr Simon tvärt, ty han hade förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
