- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
13

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon gång hört sin kontorist komma fram med
besynnerliga drömmar, kuriösa läten om natten, tecken
och under – och, af hvilken orsak som helst, herr
Simon hade antingen intet tecken till öfvertro eller
också trodde han så fullt och fast derpå, att han
fruktade för sin egen person – med ett ord, han ville
aldrig höra talas om sådant.

"Ingalunda, herr Simon, hvarken hund eller katt,
utan en lefvande menniska, hm, eller, för att säga
sanningen, någonting ditåt, hm."

"Fick herrn stryk?" frågade herr Simon bittert,
"så var det en lefvande menniska och en käpp eller
något ditåt
."

"Ingalunda lekamligen, nej bevars, ingenting
sådant", återtog herr kontoristen med största lugn; "men
saken rör ej så mycket mig som – som –"

Här teg den goda mannen i förväntan att hans
men skulle verka; ty ett väl anbragt "men" verkar som
en pris prustrot och framkallar en reaktion.

"Hvad för men?" blef frågan.

"Men – jo, jag skall berätta med patrons
gunstiga tillåtelse; dessutom är det ej mycket att föra ur
kladden, ty det var yrväder i går och då komma ej
många i boden."

"Nå?"

"Jo, jag låg i min säng och sof som ett godt
barn, då fruns piga, der jag bor, gamla Maria, som
väl patron känner, kom in på strumplästen och väckte
mig. ’Herr kontorist! herr kontorist!’ sade hon."

"Jag gnuggade mig i ögonen, men det var
beckmörkt; men så sade hon: "dödgräfvarns Anna är
här och begär få tala med herr kontoristen.’"

"Hvad vill hon?"

"’Vet inte.’"

"Jaså, låt henne komma – ty efter det inte var
ljus, var jag inte så blyg af mig som vanligt, hä hä."

"’För Jesu namns skull’, sade pigan, ’lille gode
herr kontorist, kom med mig – för Jesu namns skull,
kom snart och söla inte, ty det är brådtom, menniskan
kan dö, och då stå vi der vackert.’"

"Jag begrep ingenting, men steg likväl upp och
klädde mig i hast, sedan nämligen jag låtit flickan gå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free