Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kompanis kontor här i staden. Jag säger alltid ’et
kompanis’, ty det låter alltid så bra, att man, hä hä hä,
har en god vän i bakhåll."
"’Ja, ja, likagodt’, sade menniskan. ’Ni skall ta
detta papper och lemna herr Simon Sellner, sedan jag
är död – och det sker i natt, det har jag drömt’ –
hä, det är flere än jag som tro på drömmar – ’jag
har drömt att jag skulle dö den 23 December klockan
3 minuter efter 12’, sade den döende."
Herr Simon Sellner drog sig tillsammans liksom
han fått ett krampanfall och lade hufvudet ner på
kassaboken.
"Patron må tro att jag blef nyfiken, ty jag tror
ändå en smula på sådant, lofvade derföre att – att
lemna – att lemna – men hvad går åt er, herr
Simon, ni vacklar på stolen."
"Åh ingenting, ingenting", yttrade herr Simon och
satte sig upprätt, lade båda armarne i kors framför
sig på pulpeten och betraktade sin kontorist med sina
stela, iskalla blickar. "Tala! men tala fort."
"Hm, jo, jag satt med klockan i hand och
räknade minuterna, och precist klockan tolf och tre
minuter drog hon sin sista pust – hä hä, det var högst
intressant att det slog in."
"Har ni papper, jag tyckte ni sade att ni fått
papper."
"Jo, det är så, jo – det har jag – se här!"
Och nu drog herr Glysisvall fram ett bref, väl
försegladt och ombundet med snören, och lemnade
det till sin herre.
"Tack, tack, herr Glysisvall!" yttrade Simon, som
det tycktes lugnt; "det är väl en tiggarskrift."
"Otvifvelaktigt – otvifvelaktigt, ty qvinnan var
utblottad och utfattig."
"Vi kunna afsluta räkningarne en annan dag, på
mellandagarne", yttrade herr Simon; "i morgon är
julafton, det yrar äfven i dag; ni kan – ja, ni
kan gå er väg."
Herr Glysisvall hade aldrig hört herr Simon bedja
sig gå, lika litet som han hört honom bedja någon
af de andra möblerna lemna rummet, och kontoristen
skilde sig blott från pulpeten och stolarne derutinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
