Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det är i sanning ett högst älskvärdt folk det der
Herrmans", yttrade majorskan von Wolfenbüttel, som
satt i köket i sällskap med tre döttrar, nämligen fröken
Abelina, som blott var omkring tio år, fröken Enochina,
:som var dubbelt så gammal, och fröken Rachel, som
var en sjuttonårig förmedling. Majoren hade valt
endast bibliska namn.
"Du skall skära bönorna finare, kära Enochina;
huru skola vi kunna bjuda Herrmans så grofva bönor
– Herrmans, ja."
"Ja, Herrmans, mamma", inföll fröken Abelina,
"det är ändå fasligt hvad de der Herrmans göra sig
till – det är som kungen sjelf kom, när de med sitt
spann komma till kyrkan."
"Men det är onekligen bra söta hästar", inföll
fröken Rachel, "de der ljusbruna."
"Isabell-färgade, mitt barn", undervisade majorskan.
"Och ett sådant ekipage till på köpet, det är icke
långt ifrån att det der hopbundna konstiga PH och
EA se ut som ett adligt vapen – krona är der öfver",
anmärkte fröken Enochina.
"Åh ja, der rinner också adligt blod i frun, fastän
hon inte är af adel. Jag mins nog den der långa
menniskan, fröken von Bileam, som tjenade hos min
farbror, kapten Tümpelsköld – hon var fröken,
gudbevars, friherrinna till och med, men gick och stod
som en annan menniska och ingen visste ett ord förr
än hon gifte sig. Åh ja, jag mins mycket väl hela
härligheten och att bruden ej hade en smula mer än
fästmannen gifvit henne; men så fick hon också - det
talade tant Tümpelsköld om tusen gånger – på ett
enda bräde fem sidenklädningar."
"Kors! fem sidenklädningar, det är något", inföll
fröken Rachel.
"Jo, det kan man tro; siden, sade tant Tümpelsköld,
riktigt tjockt moiré, tjockt som om jag viker ett
köksförkläde dubbelt, och så styft i klädning, att hon
kan stå för sig sjelf."
"Sådant fås ej nu för tiden", anmärkte fröken
Enochina.
"Nej men – åtminstone ej utan orimliga penningar",
blef modrens svar. "Dessutom så fick hon –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
