Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ack, så söta barn!" utropade mor och döttrar
på en gång, och åtta armar utsträcktes för att
omfatta de söta barnen, och fyra munnar tillspetsades för
att kyssa dem. Gösta fick icke kyssa majorskans hand,
men fick sig i stället sjelf en kyss af den goda tanten,
och Enochina omfattade lilla Axel, som slingrade sig
som en ål för att slippa undan.
"Ack, så gudomligt söta barn!" sade alla, då de
ändtligen släppte de begge gossarna från sin
smekningstortyr. "Gud i himlen!" tillade fröken Enochina
och blickade uppåt taket, ty fröken Enochina var den
mest romantiska af alla och hade läst alla Kotzebues
och Lafontaines romaner och gråtit så fasligt mycket.
"Hör på, mor", yttrade majoren, "förlåt mig om
jag kommer olägligt – men förbanna mig, mor, jag
är i stånd att hä den här ringen på mig."
Majorskan hade känt liksom ett par elektriska
stötar vid hvarje upprepande af det fatala ordet "mor",
men grep nu tillfället i flygten.
"Jaså, min lille vän, det är derföre att du icke
dagligen bär honom."
"Ja, kära du, ta honom i din ridikyl. – Fru Herrman
skall veta att, hä hä hä, jag af misshugg tog på
mig en ring, som jag, Gudi vare lofvad och tackad,
vuxit ur."
"Du skall låta slå ut honom, lilla du", yttrade
majorskan, "det är en alltför vacker och dyrbar ring
att låta ligga gömd och glömd."
"Ack låt mig se", sade fru Herrman.
"Oändligt gerna. Om min lilla goda fru Herrman
ser, så är detta Wolfenbüttelska vapnet och detta
mitt, det Tümpelsköldska, ganska väl gjordt, eller
hur?"
"Charmant! det är obegripligt huru någon kan så
arbeta i en så hård stenart."
"Ja, kännare säga att det är mycket svårare än
att gravera simpla bokstäfver och dylikt, som icke
utgöra vapenfigurer. I synnerhet lär det vara svårt att
gravera hjelmar."
"Ack, då skall jag visa något i den vägen", yttrade
fru Herrman och gick in i sitt rum. "Förlåt, jag
kommer genast."´
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
