Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kungar passerade förbi mig, skulle jag ej vända
mig om – alla tillsammantagna äro på min ära inte
så mycket värda som en enda bonde sådan som
Anders Larsson från Skaraborgs län, det är karl det.
Nej, mina herrar, inga herrar mera, blott ett folk och
jemlikt i allt. Äro vi ej alla lika goda? Har inte Gud
skapat oss alla, tyranner så väl som slafvar, efter
samma modell – ha vi icke alla lika, fullkomligt lika
oförytterliga menskliga rättigheter, som man
frånröf-vat oss, som man tagit ifrån oss?"
"Men hä, hur kan det komma sig att de andra
afstått så mycket?" frågade adjunkten, höjande sig på
tå för att se den lilla i ringen inpackade talaren.
"Jo, min bästa magister, derföre att menniskorna
varit dumma, att hela menskligheten varit dum."
"Nå, är den qvickare nu?" frågade den långa adjunkten
smågrinande och strykande sitt rakt nedhängande
hår ur pannan.
"Nej, visst icke ännu, men det klarnar och vi göra
jättesteg, ja ofantliga jättesteg på upplysningens bana
– och dessutom kan", tillade han med allvarlig min
och en stolt knyck på nacken, "folket förlita sig på
män, som ej svigta i striden."
Den lilla mannen svängde sig på klacken för att
visa att han just var en dylik nian, en mensklighetens
pelare.
I detta ögonblick slogos battangerne upp och
excellensen, numera prydd med serafimerkrachanen och
bandet, inträdde. Hela sällskapet bugade sig och de
förnämste presenterades. För hvar och en, som
excellensen på något sätt kunde påminna sig hä hört
nämnas förut, hade han ett förbindligt uttryck och ett
vänligt ord. Förnämt folk, det vill säga riktigt förnämt
folk, som hä vana vid sin ställning och icke äro
händelsevis uppkomna, utan att veta huru, ega alltid denna
förmåga att tala med alla någorlunda drägligt, då
deremot personer, som utan förskyllan och värdighet
komma i höjden, ej passa der, utan väcka fruktan att
man skall få den osäkra passageraren öfver sig, innan
man vet ordet af. Tuppen på kyrktornet är gjord att
sitta der, han har så att säga naturliga anlag att sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
