Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deruppe och vända sig efter vädret och skina. Om
man deremot satte dit en verklig tupp, skulle han
skrika mycket, flaxa mycket och göra intet gagn. Detta
är skilnaden mellan naturlig nobless och detta
uppskrufvade collibradoseri, som utmärker personer, hvilka
tvärtemot sina anlag blifva försatta på en hög plats.
På oförskämdheten igenkänner man alltid nådehjonet.
Excellens von Lindau hade att tacka naturen för
mycket; han var oaktadt sin litenhet skapad att sitta
högt, han hissnade icke någonsin, men visste också på
tummet huru högt han satt och huru fast han kunde
hålla sig. Han smålog derföre vänligt, då patron
Silfvergrens namn nämdes.
"Silfvergren – det" var en fägnad att träffa er i
ert hemland", sade excellensen. "Jag mins ännu ert
mästerliga föredrag om vetenskapsakademien och den
klarhet, med hvilken ni utvecklade edra visserligen
från mina skilda åsigter, men hvilka dock voro alltför
klara att ej hä kunnat segra – ser ni, min bäste, jag
var er motståndare, men gläder mig dock att erkänna
den sanna förtjensten, det lågande nitet och den
redliga sanningskärleken."
Patron bugade sig i stoftet och fann sig
öfvermåttan smickrad, så att han, då han efteråt talade med
sin omgifning, sade: "Det är skada på excellensen,
han borde varit en bonde – en ärlig bonde. Det är
en man af mycken urskilning, hans excellens, mycket
praktiskt förstånd och ädelt hjerta; men" - med en
axelryckning – "platsen, mina herrar, platsen. Våra
band binda oss, yttrade redan Tessin."
Sällskapet hade knapt rangerat sig kring bordet,
der patron på Trollinge fått sin plats snedt emot
excellensen, förr än den goda patron åter sammanknöt
tråden i sitt samtal.
"Som sagdt är, våra band binda oss", yttrade han
halfhögt åt sin granne, i det han lät fyra pastejer halka
ned på sin tallrik, "våra band binda oss. Hvilken
vigtig plats man än innehar på grund af en konungs
förtroende, eller det som är ännu mera värdt, (härvid lät
han sina runda ögon antaga ett uttryck af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
