- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
51

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Huggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

jag än frågar; men han har svurit vid Gud och Kristi
försoning, och således står han sitt eget kast."

"Ja, det gör jag."

"Ja", återtog Sven, "men huru - här lefver du
bland dina pengar; hvarför samlar du dem, åt hvem
skall du lemna dem? Du kan ej lefva evigt och då
du går ifrån ditt orättfärdiga mammon, så möta dig
hos Herran tusende, som klaga öfver dig och bedja
Gud Fader om rättvisa. Då är du fattig, fattigare än
jag, då kan du ej muta den, som dömer, eller lega
falska vittnen, eller missbruka Guds namn, utan du
står der utan all hjelp. Tänk på den stunden, Simon
Sellner, och försona dig ined Gud - hör du, kom ihåg
julnatten, kom ihåg barnet - du är mig ansvarig
inför Gud för det barnet. Tiger hennes mor, tiger hela
himmelens härskara, jag tiger inte. Nu vet du det."

Herr Simon hade under detta ej för honom
synnerligen uppbyggliga tal suttit stilla som ett barn i en
skola, då det fruktar läraren och vet sig ej kunna
lexan; hans ansigte var blekare än någonsin, de tunna
lapparne darrade liksom han velat säga något och ej
varit i stånd att frambringa ett ljud.

Den redlige Sven hade tystnat, men hans ögon,
stränga, djupt blickande och allvarliga, voro fastade på
det rika offret, som darrade.

"Jag har ingenting mer att säga", återtog Sven
och reste sig långsamt upp igen, "farväl med er, Gud
gifve er ett bättre sinne än ni haft!"

Han höll på att gå, då herr Simon vaknade ur
den bedöfning, i hvilken det ovanliga uppträdet försatt
honom.

"Hör på", yttrade han oredigt och halfhviskande,
"låt detta vara oss emellan!"

"Herre Gud Fader, hvad ni är för en stackare!"
blef mannens svar, under det att ett uttryck af
medömkan spelade på hans grofva drag. "Herre Gud i
himlen, hvad ni är för en stackare! Vet ni inte,
känner ni inte, att Gud vet allt, att han är här nu, att
han hört hvart ord; och hvad verlden angår, så gjorde
det ingenting till saken, om den fick reda på ett af
dina brott och många synder - den skulle bocka sig
för dig ändå."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free