Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Huggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Herr Simon ville ej låta karlen gå oblidkad från
sig, men han egde blott ett medel att tillgå. Hän tog
derför upp en sedel och stack i Svens hand.
"Hu, han bräns!" ropade denne och ref sönder
sedeln och kastade bitarne i ansigtet på den förundrade
herr Simon. "Nu, herr Simon - om det inte vore
ditt eget hus och din egen grund - skulle jag klappa
om din eländiga lekamen; det vore det rätta. Muta
fan, om du kan, jag tar icke dina blodspenningar",
skrek Sven i det han gick och slog dörren igen så att
huset darrade.
Herr Simon hade ej hunnit sansa sig, förr än herr
Glysisvall steg in; det var nämligen hans timma.
"Ha-ha-haar patron blifvit ö-ö-ö-öfverfallen?"
frågade han patron, som ännu darrade af det uppror, i
hvilket den grofva karlens moralpredikan försatt hans
känslor. "Ha-aar patron blifvit hvad man säger
in-sulterad på sitt eget kontor? Jag mötte en desperat
karl, som höll på att slå omkull mig."
"Ingenting, alls ingenting, bäste herr Glysisvall,
det var, det var - ja, det var bara en, som är skyldig
en smula - ja, bara en smula."
"Ja, det måtte vara en smula, ty han såg mig ej
ut att hä kredit för ett halföre. Bysatt bofven, patron,
bysatt honom och låt honom sitta tills mossan växer
öfver honom, som till exempel med Aggerling, hvilken
nu suttit i fem år, och Pentz, som suttit i tre, så att
barnen få gå och tigga allihop. Det smakar en sådan
näsvis slyngel, hä hä."
"Tyst, herr Glysisvall, tala inte derom! Jag
bysätter ingen mera - nej - och både Aggerling och
Pentzen skola ut i dag - i denna dag. Sätt upp en
skrifvelse - hm."
Herr Glysisvall hade ej för vana att göra
betraktelser; men kunde ej–underlåta att säga ett "hvabah?"
"Jo verkligen, så är det. Jag behöfver inte vara
sträng, jag är ensam person, behöfver ej mera än jag
har - och - när - ja, det är naturligt att ingen är
odödlig - när jag en gång dör, så har jag ej nytta
af om det är en skilling mer eller mindre."
Herr Glysisvall tänkte i sitt sinne att patron fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
