Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
låta bli att tänka, hur disciplinerad bemälde herre för
öfrigt var. "Det är dock något härunder; ty herr
Simon är sig verkligen ej lik. Han är vänlig, han ser
bestämdt bättre ut, mera öppen, ögonen äro ej så
lurande och så kalla, lapparne ej mera så tätt slutna.
Hm", tänkte herr Glysisvall.
Så var äfven händelsen. Alltsedan dödsfallet
dagen före julafton och alltsedan han med sådan fasa
betraktat den stannade klockan, hade en inre
förändring börjat med den gåtfulle mannen. Sedan Sven
Huggare- sä uppriktigt sagt honom sin mening, hade
det varit som om en bark fallit af hans själ, han blef
dag från dag annorlunda; mera menniskolik, mera
tillgänglig, vänligare, frikostigare - och, hvad herr
Glysisvall omöjligen kunde låta bli att tänka på - den der
flickan - flickan.
Emellertid märkte husfolket att herr Simon om
qvällarne släppte ner sina nya gardiner i kontoret och
reglade dörren. Man sökte väl utspionera hvad han
företog sig, men omöjligt; den jernbeslagna kontorsdörren
trotsade den finaste hörsel. Något alldeles eget måste
det dock vara, det kunde alla finna, ty der satt han
qvar till midnatt, innan han med lampan i handen
skred till sitt sofrum. Deremot hade han slutat upp
med, som förut ofta hände, att tända ljus midt på
natten och stiga upp för att gå fram och åter på sitt golf.
Han tycktes sofva lugnare än någonsin.
Det var en på en gång dyster och vacker syn så
der om qvällarne i det trånga, fängelselika kontoret,
der lampan stående på pulpeten upplyste några stora
uppslagna böcker - icke hufvudböcker, utan verkliga.
Herr Simon satt der på sin kontorsstol och läste och
begrundade, och läste om och begrundade åter.
"Ja", hviskade han sakta vid sig sjelf, "peka på
tre minuter öfver tolf, du gamla välsignelserika klocka
- visa mig timman, stunden - der går en flod af
ånger genom själen, när jag ser dig; men på
bräd-darne af den grumliga floden, som aftvager mitt hjerta
från syndens smitta, växer der redan blommor -
hoppets, bönens, kärlekens. Och så skall den flyta, tills
du ej mera grummel har att slamma upp - då, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
