Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
först skall jag känna och betyga: Jag vet att min
Förlossare lefver.
"Det är således sant, att vi icke här hä en
varaktig stad - att allt är fåfängligt, det ej evigt är; det
var en faslig lära jag hörde af Gerhard - en faslig
lära, som förgiftat hela mitt lif - men, Gudi lof -
tack och pris vare Gud, som väckte mig, som på en
gång bringade min hela själ i uppror, så att hjertat
bäfvade och min ande skalf. Det var en jordbäfning,
en syndaflod, ty djupsens källor öppnade sig - men
också himmelens fönster.
"Kan jag bota allt? Nej – nej - det är för sent
- men intet är obotligt, säger Herren, ingen är dömd,
om han sig omvänder och bättrar."
Herr Simon läste åter länge, länge och
eftersinnande.
"Är det fruktan för straff, som tvingar mig att
läsa? Nej, jag fruktar ej det jag förtjenat - jag kan
bära allt hvad Du vill pålägga mig; men försoning
ber jag om, försoning med alla och med dig.
"Jag har slumrat - nå väl, jag har åter vaknat,
och det jag kan göra, skall jag göra, så vidt menskligt
förstånd räcker.
"Barnet, jag vill se barnet; det skall lägga sina
händer på mig - det har aldrig något barn gjort, så
sade karlen, den stränge lagpredikanten, som Du sände
mig. Han ryckte upp det sista strået af det fåfängliga
sädet."o
Så hviskade herr Simon ofta i nattens timmar,
och den bok han läste var - bibeln; en bok, som
han ej förut läst, men som han nu studerade, och
för hvarje gång han läste och omläste den, klarnade
det, blef ljusare, liksom då molnen efter en stormig
qväll dela sig och här och der låta stjernhimlen skimra
igenom, och så när natten kommer, är hvalfvet rent
och högt och glindrar af tusende ljus, och månen
skiner öfver sund och öar och vinden hviskar i träden,
der foglarne slumra mellan löfviga grenar - men den
trötte somnar trygg, sedan han sett den lugna himlen,
och hviskar, när han tillslumrar: det blir en klar dag,
när sol går upp igen.
Det är denna klara himmel den aldrig får se, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
