Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Här är en målning af majorskan Ympenqvist; är
det ej för sött? Hon är en bra söt menniska,
majorskan, bara barnet; vi läste frarn oss pä samma gång
och hon var knapt aderton år förrän majoren friade.
Hon fick sex stjufbarn, men han är så beskedlig och
rar, en riktigt rar gubbe - hon är också så lycklig,
säger hon. Vi gingo till skrift på samma gång."
Mindes ni då stjernorna? frågade jag.
"Hvilka stjernor?" genmälte Lina och såg med
sina vackra ögon på mig - förundrad.
Kommer ni inte ihåg huru ofta vi svärmade öfver
stjernorna och Gud och de små englabarnen i himlen;
mins ni inte det?
"Ack, mins herrn alla mina barnsligheter!" blef
svaret. "Stjernorna de sitta nog qvar vår bön
förutan."
Jag hade hela tiden befunnit mig liksom i ett
andligt kallbad, men nu kom störtduschen.
Ändtligen kom löjtnantskan in och hade i släptåg
ett stycke flickslänga, som påtagligen klädt sig och
tvättat sig i hast. Håret var något trassligt och
kläd-ningssprundet öppet. Hon bar tre tekoppar på en
bricka.
"Mamma skulle väl tagit in kannan, när vi hä
så rart främmande", sade min förtjusning med en
söt-sur snörpning på munnen.
"Åh ja, herr Gerhard räknar icke så noga - var
så god, tag litet sockerbröd eller en sockerkringla."
"Har mamma ej litet pepparkakor?"
"Nej, söta barn, de togo slut i går - åh herre
Gud, det går ät, så litet hushållet än är", suckade
den beskedliga menniskan.
Teet dracks och mitt ideal talade om hundrade
ämnen, som i hennes sfer voro intressanta; om
komedierna i vintras, då Lindboms trupp var en hel månad
i staden, och hur Göra eller solens prestinna^spelades
af en fru med platt näsa, som tappade sina flätor i
sufflörluckan, och annat dylikt.
"Det är bra enformigt så här i småstaden", tillade
Lina, sedan hon beskrifvit alla publika nöjen, den haft
att bjuda på; "det är ändå en småstad och trångt så
att man qväfves."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
