Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Jag ämnade just svara, då modren inföll: "det är
ändå icke många flickor, som få så pass se sig om
som min lilla Lina. Majorskan Ympenqvist släppte
inte Lina i fjol, förrän hon nödvändigt skulle resa med
till Stockholm och Vaxholmen, eller hvad det heter."
Jaoså, mamsell Lina har varit i Stockholm.
"Åh, mamma skall då tala om allting! Ja, jag
kunde inte slippa min lilla egna Mina - ja, det vet
Gud, jag håller så innerligt af min goda egna Mina
Ympenqvist."
Majorskan? frågade jag.
"Ja - åh ja, det var rätt trefligt deruppe, men
jag kunde knapt hinna sansa mig för de många
bjud-ningarne; ty majoren har en mängd vänner, riktigt
förskräckligt många, och så måste jag vara med, ty alla
ville se hans unga fru - min lilla snälla Minchen."
Och ni hade således rätt roligt?
"Åh ja - det är naturligt; men huru andefattigt
syntes mig icke allt, då jag kom hit igen - (suckande)
ack ja, man kan ej roa sig beständigt!"
"Ja, men lilla söta Lina, visst har du många
vänner här och är upptagen öfverallt", inföll modren.
"Herrn kan aldrig tro, man riktigt rifs om lilla Lina;
hon skall vara med på alla upptåg och roligheter.
I förra veckan förestälde hon jungfru Maria med
barnet."
"Åh, mamma talar - det var bara en tablå, som
de hade i ett hus, der vi äro litet bekanta."
"Ja, det var hos bleckslagaren här borta."
En djup rodnad göt sig öfver flickans ansigte, de
runda lapparne darrade och med en långt ifrån vänlig
blick gå sin mor yttrade hon: "kära mamma!?!"
"Åh ja, bleckslagarens är ett rätt hyggligt folk och
ganska förmöget, så att vi inte behöfva blygas för den
bekantskapen."
"Men, mamma lilla, det är ju så obetydligt - vi
umgås ju nästan aldrig der - dessutom", fortfor hon
vändande sig till mig, "dessutom kan sådana småsaker
ej roa herr Gerhard."
Det roar mig oändligt, yttrade jag med
medömkan öfver den stackars flickans fåfänga att hä, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
