Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
det första en hustru, som är en olycka, hvilken sedan
mångdubblar sig i barnen. Barn äro rätt söta, när
man ej sjelf har dem; men jag vet med mig sjelf att
jag, fastän jag visst icke varit sparsam på kärlek,
allra minst af alla Guds skapade varelser älskade mina
föräldrar.
Min far besvärade mig, liksom han besvärade min
mor och hela verlden - och ändå kunde jag aldrig
få kärlek för min mor, ty jag fordrade ändå att Jion
skulle älska min far, om också ingen annan gjorde det.
Hon hade frivilligt blifvit hans maka - jag deremot
var af ödet dömd att vara den kalle, spöklike
mannens son.
Och ändå har jag tusende gånger hört att mina
föräldrar voro de allra lyckligaste makar; alla tanter
afundades min mor, och många gubbar hä berättat
mig att de afundats min far.
Man är således nästan fader- och moderlös, fastän
man har far och mor, och de äro barnlösa, fastän de
hä barn.
Jag har derföre aldrig förstått äktenskapets
beprisade lycka.
Om vi betrakta ett lam, som går fritt på ängen,
och ett, som är tjudradt, se vi hvad friheten vill säga.
Jag kan aldrig begripa huru man kan vilja låta
fängsla sig, fastän jag också verkligen i min barndom och
sedan, när jag tänkte på idealet, tyckte att det skulle
vara rosenbojor.
Men mitt enda ideal blef det ej mera, som du af
min temligen vidlyftiga beskrifning väl finner. För
att sluta historien måste jag berätta, att herr Lifling
var nära att slå upp med sin sköna; men att hon
gret så vackert och kysste hans fräkniga kind så länge,
att den goda token trodde att hon älskade honom,
fastän det bar syn för sägen, att hon endast i nödfall
ville hä en så obscur person, hvilket alldeles icke
förundrar mig.
De gifte sig sedan han blifvit sin egen, och bo nu
i min fädernestad, ett lyckligt par att döma af deras
välmående utseende. Herr Lifling är fet och
dessutom rådman, och fru Lifling är rödblommig och just
en liten rulta - men den beskedliga löjtnantskan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
