Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
ket konfekt, som fick gå åt på begrafningen, antalet
af bärare och så vidare; bestämde vidare hvar hans
graf skulle läggas och att man skulle kasta
kullerstenar kring kistan, "ty jag vill ligga i fred", sade han,
"och skulle någon falla pä den idén att i framtiden
gräfva om på det stället, blir besväret större att
fortsätta, än att gräfva en ny graf på annat ställe - och
så får man en minnesbeta, åtminstone för en
mansålder.’7
Det tycktes liksom ett smålöje glänste i hans
mörka drag, då han yttrade dessa ord.
Sedan allt var ordnadt, ville han vara i rö, och
utan att han till mig sagt ett ord, bad han oss alla
lemna sig.
Det tycktes som om han blott skulle ämnat sig
att slumra middag - han nalkades döden så lugn, så
fullkomligt lik sig sjelf, att jag ej kunde förstå att han
hade någon kamp eller att hans tankar sväfvade utom
den vanliga cirkeln.
Döden var för honom ej annat än en oafgjord
affär, hvars afgörande det ej berodde på honom att
påskynda eller fördröja. Han blott afslutade lifvets
hufvudbok, liksom han afslutat en för hvarje år;
hvarken saknad af den tid, som gått, eller hopp
på den tid, som skulle följa, tycktes intaga honom.
Han var, med ett ord, en affärsman in i döden, fri
från grämelse öfver hvad han förlorat, och fri från alla
sangviniska förhoppningar på hvad som kunde följa.
Så dog min far, en menniska, som lefvat i endast
realiteter och som aldrig ett enda ögonblick’’låtit
fantasien bortföra sitt förstånd.
För andra menniskor är döden någonting poetiskt,
ett ögonblick då de, liksom jag då jag var barn, se
himlen öppen för sig och de sköna Guds englar blicka
ner på dödsbädden med sina klara, himmelska ögon
- men för det nyktra förståndet, hvilket ej söker
annan glädje än den, som verkligen finnes, intet annat
lugn än hvilan efter arbetet och sömnen, och för den
trötte arbetaren, den arme, hvars hela lif varit en
mödosam kamp mot nöden och ett tåligt böjande
under förtrycket, är döden ingenting annat än den sömn,
som slutar all denna möda och som kommer i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
