Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
ordning - när kroppen ej mera accepterar flere
vexlar, och banken, hvarifrån vi hemta lif och lefnadslust,
instält sina betalningar. Då gör man upp sina aktiva
och sina passiva och ger upp staten, helt lugnt, helt
ordentligt, som en riktig affärsman, och lemnar
massan att delas mellan hela menniskoslägtets kreditorer,
förstörelsen och glömskan.
Det är från dem vi lånat vårt lif och våra
egodelar och vax ära - och det är till dem vi åter
måste lemna allt hvad vi lånat.
Min mor måste visserligen ämnat att utstoffera
min fars död och sin sorg med litet religion; ty jag
såg både bibel och psalmbok framme, ett par böcker,
som jag förut aldrig sett, åtminstone till bruk och
nyttjande, i mina föräldrars hus. Men de lades snart
undan, emedan alla vännerna enstämmigt påstodo, att
min mor skulle försmälta i sorg om hon icke tog
saken "förnuftigare."
Till all lycka var min mor i detta fall
öfvermåttan förnuftig och sansade sig temligen snart efter det
svåra slaget. Det enda, som tycktes besvära henne,
var en smula spökrädsla - och i sanning, om min
far som lefvande tryckt ned oss och förjagat glädjen
ur vår krets, hvad skulle han ej göra som död?
Emellertid upptog sorgesakernas beredande,
symam-sellerna, madamerna, som skulle bryta servietter, och
allt det löp och spring, som förebådar en "hederlig"
begrafning, hela dagarna, och således kunde vi sofva
rätt godt om nätterna.
. Ändtligen blef begrafningen, som, i anseende till
vår lilla fåfänga, blef långt större och grannare än
salig pappa anbefalt. Vi reste sedan på grafven en
marmorsten, der en lång inskription lofordade min far
som en ädel make, god far, nitisk medborgare, sann
kristen, menniskovän, med ett ord, en hel mängd
grannlåt, som man brukar sätta på marmorstenar; ty der
ligger mången ädel make, god far och medborgare i
eri grafhåla, på hvilken knapt en knippa fårspergel
kan växa upp, och som på sin höjd prydes af en
bolmörtsplanta.
Min mor och jag delade arfvet.
Nu började min mor med allvar att vilja gifta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
