Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
höjd skaffar dig hennes porträtt; men aldrig tar notis
om menniskan, utan fasthåller dig vid den tron, att
du och hon äro skapade för hvarandra och i en
annan verld, å la Svedenborg, skola bli makar; men
befatta dig aldrig med några prof så länge hon
vandrar här på denna jorden. På Sirius eller någon
annan stjerna kanske hon är bättre. Emellertid begick
jag det felet. Dock var jag försigtig och skaffade mig
en vän, som var vän hos kamrer Svane.
Denne vän fick del af min vilja och lofvade att
punktligen uppfylla den.
Det hände sig således några dagar derefter, att
min nya vän hos kamrer Svane införde herr
Gustafsson, artist till profession och för öfrigt fattig karl,
hvilket min vän mellan fyra ögon förtrodde pappa Svane.
Denne herr Gustafsson var jag sjelf, som en gång ville
passera under främmande flagg, och då meningen var
att passera för en fattig sate, kunde jag ej i Sverige
hitta på något bättre än att spela artist, nämligen
svensk artist, ty om jag antagit masken af en italiensk
taskspelare, hade jag redan derföre haft ett visst
anseende. Jag var således herr Gustafsson, artist i olja
och pastell, en ganska hygglig karl med inga affärer
och inga utsigter för framtiden.
Denna blygsamhet från min sida tycktes dock ej
verka på det goda folket, och för första gången i min
lefnad kände jag mig lycklig, att bli vänligt
behandlad för min egen skull. Förut hade min rikedom som
ett par för långa manchetter släpat i allting. Nu var
det då ändtligen jag sjelf, utan förgyllning, som
spelade en roll.
Jag blef således snart en alltid välkommen gäst
i huset, jag började verkligen värdera qvinnan i
Emmas person, ty hon tycktes lyssna till mig, visa mig
uppmärksamhet, och fåfängan, min nämligen,
smickrades deraf. Så fortfor det en tid bortåt; jag höll
verkligen på att bli kär upp öfver öronen och kunde
för min vän von Lindau icke förtiga min lycka; ty
jag fann tydligen, att om jag friade, skulle jag få det
allra mest hjertliga ja, en fattig karl kunde önska sig.
Det var ej utan att jag bygde upp en helt ståtlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
