Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
plan, uppgjorde en riktig roman i gammalt och
ordentligt skick.
Det föreföll mig som om jag varit en af dessa
förtrollade prinsar eller mäktiga riddare, som, dolda
i fattigdomens drägt, gifvit sig ut på äfventyr, fängslat
en underskön, men fattig flickas hjerta och slutligen
firat sitt bröllop; men då - men då hade hela
hofvet kommit och tjenare och svenner bringat bruden
kostbara föräringar, och ett helt folk jublat. Inte
sant? Hon skulle bli litet förlägen och glad och
himmelskt säll - den sköna bruden. Likaledes funderade
jag pä att, om jag friade och om jag fick ja i
egenskap af artisten Gustafsson, genast börja ungefär så,
som det står i folkvisan:
"Jag är väl ingen tiggare, fastän jag synes så;
Jag är den störste konung på jorden månde gå."
Jag omtalade äfven denna min plan för von
Lindau, som smålog och bad mig om möjligt visa mig
denna fogel Phoenix. Jag i min tur presenterade
honom, under hans verkliga namn. Jag hade varit
hans lärmästare i ritning, detta förklarade på ett
någorlunda tillfredsställande sätt det orimliga uti att en
artist skulle få kalla en baron du.
Tiden gick ganska fort, ty jag var verkligen
oaktadt alla mina föresatser betagen i flickan, och jag
ämnade att öppna mitt hjerta för henne först för att
få hennes svar.
Det var en afton. Jag var verkligen något
orolig, ty kärleken är ändå ett lotteri, då jag begaf mig
till kamrer Svanes, väl vetande att jag, då pappa
sjelf vid den tiden på dagen alltid med några vänner
satt på Freden och drack ett glas punsch, och mamma
hade att göra med hushållet, skulle få tid att tala
med Emma. Jag smög mig sakta uppför trapporna
och inträdde i rummen. Der var tyst; men jag hörde
liksom ett par menniskoröster hviska i de inre
rummen. Här är främmande förut, tänkte jag och
lyssnade; ty i detta fall ville jag helt tyst återvända. Då
hörde jag ett samtal ungefär så här:
Emma: "Är han då verkligen artist? Vi hä
alltid trott honom vara rika Gerhard."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
