Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
"Jo, häri är verkligen endast artist", hviskade en
annan röst, som jag tyckte vara von Lindaus.
"Jag begriper då icke hur Hamelman (det var den
som infört mig) kunde våga att narra pappa och säga,
att den der menniskan var Gerhard, att det var ett
infall af den unge mannen att vara inkognito."
"Det må han förklara, bästa Emma, men mannen
är verkligen intet annat än artist; det är möjligt att
han genom en sådan uppgift ville -"
"Det är likgiltigt, jag föraktar honom", sade Emma;
"huru kan en dylik menniska utan namn och utan
framtid och förhoppningar tränga sig in i en familj."
"Det är något svårt att förklara, men han kan ju
hä samma känslor som jag - en målare har också
ett hjerta."
Emma skrattade.
"Bästa Emma! ej ett ord om hvad vi talat;
förstår ni? Ej ett ord till edra föräldrar, förr än jag
uppgjort saken med mina; lofva mig det, Emma - älskade
Emma!"
Hvad hon svarade vet jag ej, ty det goda
herrskapet hviskade en hel hop ända till dess kamrerskan
kom in och sade: "förlät mig, bästa baron, att jag ej
gjort les honneurs."
"Ack, mamma, det är elakt af mamma att vara
så länge ute - här har nu baron i mitt sällskap suttit
tyst som en mumie - hvad skulle jag hä att säga?"
När jag hörde detta, strök jag mig om näsan och
tänkte: nu drar hon sin mor om näsan, och då får
du inte räkna så noga.
Jag var verkligen mera Öfverraskad än ond, då jag
gick derifrån. Att flickan skulle förakta den fattige
artisten i jemförelse med den rike dagdrifvaren, (ty
oss emellan sagdt, detta är min egentliga befattning)
var verkligen så litet förunderligt, att jag, när jag åter
stod på Norrbro och för tidsfördrif tittade i strömmen
och funderade på, hur någon kunde vara så dum att
dränka sig af kärlek, jag icke kunde begripa huru jag
ett enda ögonblick kunnat falla på den idén att det
kunnat vara annorlunda. Att min goda vän baronen
begripit den saken bättre än jag och begagnat sig
deraf, var alldeles klart - men jag lemnade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
