Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
konseqvenser tryckte ned honom, desto mindre tyckte
han sig hä gemenskap med menskligheten.
Den blef honom någonting främmande och på
samma gång någonting förhatligt; ty det var en
demonisk makt, som herskade genom honom - och det
ondas demoner äro endast andliga krafter, så väl som
det godas englar.
Då de förra fattat en själ, söker hon neddraga,
smutsa och tillintetgöra allt; då de goda geniernas
kärlek genomströmmar själen, söker hon att lyfta,
förädla alla andra. Men i begge fallen ligger der som
verksamhetsgrund en andlig kraft, som beherskar
skapelsen.
Det första steget således på hans nya bana, eller
rättare, den första sporre af en ny lifsåskådning och en
ny anda han kände var, att han åter började se
menskligheten i en annan dager än förut, att han började
anse menniskorna som bröder och ej såsom fiender,
att han kunde förlåta deras svaghet och deras fel, och
att han kunde bära deras förakt.
En följd af denna sinnesstämning var bland annat,
att hans hus fick en annan fysionomi. De nya
tapeterna, soffan, hans nya röck, allt var med ett ord
blott medel för tillfredsställandet af en inre åtrå att
inträda i det stora brödraskapet, som han förut flytt,
fruktat och skadat.
Den lilla flickan - Adelaide - blef för honom
den länk, med hvilken han ville sammankedja sig med
menskligheten och med Honom, som ställer så, att
vägen äfven för den gamle brottslingen icke är stängd.
"Jag måste se henne", yttrade han ofta vid sig
sjelf, då han efter slutadt dagsarbete gick fram och
åter på sitt kammargolf. "Jag måste se henne - det
är en plåga, en törntagg, sorn sticker djupt i hjertat;
men låt honom sticka, låt det blöda. När vilden
blifvit huggen af en giftig orm, ristar han upp såret och
låter det blöda, så att giftet må flyta bort, innan det
förvandlat hela hans varelse till gift.
"Så må ångern stinga i hjertat och låta det blöda,
till dess hvarje ond tanke, hvarje droppa gift, som
verlden gjutit deri, följt med. Men hon skall också
bli min upprättelse - hon skall, om Gud så vill, smeka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
