- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
108

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

mina kinder och säga: jag håller af dig, gamle Simon.
- Ack, det skall för mig bli en röst af Gud/

Det var således för att utan uppseende kunna få
se lilla Adelaide, dotterdottern till Axel Gerhard, herr
Simon formerade närmare bekantskap med major von
Wolfenbiittel, som bodde i grannskapet af prestgården,
der flickan uppfostrades.

Hon hade nu varit der öfver ett år; detta år hade
gjort stora förändringar i herr Simons tänkesätt. Herr
kontoristen Glysisvall vågade väl ej tänka på den saken?
men kunde ändå ej underlåta finna, att allt fått ett
annat utseende; men någon reflektion gjorde han icke
deröfver, lika litet som man just reflekterar på, då
man går en väg frarn. att han går uppföre eller
utföre, fastän man känner att så är.

Det är två olika ting att erfara och reflektera
öfver hvad man erfar. Herr Glysisvalls hela lefnad
var ett bevis derpå. Han hade förut lika litet
reflekterat öfver att herr Simon fordom ofta begick dåliga
handlingar, som att han nu ofta begick goda. Herr
Glysisvall liknade en staf, som lika väl apterar sig för
att slåss med, som att stöda en ädel gubbes
vacklande steg.

När således en vacker vinterdag i dagarne mellan
jul och nyår 1825 en släde stannade för herr Simons
dörr och den lille mannen satte sig deri för att resa
åt landet, var detta någonting som herr Glysisvall
kunde säga och bedyra ej vara händt i mannaminne;
men det var herr Simons vilja att han ej fick tänka,
och derföre tog han den händelsen alldeles som en
annan besynnerlig ödets skickelse.

Herr Simons hushållerska var deremot ej på långt
när så trankil; hon gick i köket och i rummen ungefär
i samma sinnesstämning, som en furste skulle hä, om
en lycklig kronpretendent med stor härsmakt hotade
gränsen och folket ej var att lita på. Hennes välde
kunde få ett snöpligt slut, om herr Simon nu fallit på
den galenskapen att gifta sig - och hade herr Simon
föresatt sig att gifta sig, så gifte han sig, om han också
skulle få börja med dussintal af korgar; så mycket
visste hon. Men hvem skulle väl ge korgen åt herr
Simon, som var så omåttligt rik och som dessutom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free