Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
"Det borde", tillade majorskan, "det borde du,
lille Wolfenbiittel, minst tala om; ty Gud skall veta
att dina barn ej äro att klaga på och och En.. /
"Ja ja, mor, med undantag förstås, förstås med
undantag; men män, sådana som herr Sellner, hvilken
ensamt genom flit och ordning vunnit så mycket -"
Herr Simon slog ned ögonen, och om majoren
varit det allra minsta fysionomist, hade han bort se
att han kommit på ett obehagligt ämne. Detta var
dock ej fallet, utan majoren trodde att den gode herr
Simon väl kunde tåla vid ännu mera - således
fortsatte han:
" Också har Gud varit med herr Sellner och
välsignat alla hans företag."
"Nej, nej, nej!" ropade herr Simon utom sig af
smärta, "nej, det har Han icke."
"Aha, det bär syn för sägen, att Gud hjelper
den flitige och sparsamme."
Herr Sellner satt stilla, men drog en djup suck,
liksom för att andas bort det obehagliga ämnet; ty
nu kom matbud.
"Di skall komma in och äta, sa’ fröken", yttrade
en beskedlig ladugårdspiga, som för dagen fungerade
som husjungfru.
"Det är serveradt, skulle du säga, mitt barn",
rättade majorskan, tilläggande, i det hon sjelf bjöd
den tafatte herr Sellner armen: "det är alldeles
omöjligt att instruera dylikt folk."
Måltiden var, som man kunde vänta sig, ganska
matrik och bastant; ty Enochina hade velat lemna
liksom en profkarta på alla genrer af matlagning i
den goda gamla stilen, som hon lärt af mamrna.
Herr Simon var dock i tvenne afseenden mindre
treflig, ty han var fåordig, men detta skulle dock varit
en förtjenst i värdinnans ögon, om han användt sin
tystnad på ett artigt sätt, derigenom att han ätit
någorlunda försvarligt; men herr Sirnon åt alldeles
förskräckligt litet, och detta gjorde hans tystnad alldeles
oförlåtlig. Man började en mängd samtalsämnen; men
herr Simon hade en egen gåfva att åter afslita tråden
genom ett illa afpassadt "jaså" eller ett "hm" eller
ännu sämre, genom att rent af tiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
