Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
"Var så god och smaka på den här gräddkakanT
bäste herr Sellner!" yttrade majorskan.
"Nej, jag tackar/
"Åh var så god - jag hoppas att du ej gjort
den sämre än vanligt, lilla Enochina; du plägar kunna
laga gräddkaka. - Bäste herr Sellner, är det inte
möjligt?"
"Hm, förmår inte, förmår inte."
"Men Enochina blir så ledsen, tag för att göra
barnet till viljes."
"Hm, jag har redan - hm, (tar en liten bit) hm,
ganska god."
"Åh bevara mig, så litet. Gud vet huru herr
Sellner skall kunna lefva vid så litet. Herr Sellner
äter så litet som en kanariefogel."
Majoren hade åter icke detta fel, ty han tog så
bastanta portioner, att majorskan i tysthet beundrade
pappas aptit; men majoren fick icke gräddkaka hvar
dag och helt instinktmässigt tog han för sig af
försynens tillfälliga gåfvor.
"Det lönar väl ej mödan att bjuda herr Simon
en bit till? - Åh bara en bit."
"Nej, ne-ej - tackar", yttrade herr Simon, på
hvars panna ångestsvetten började framtränga; ty han
hade vid sitt tarfliga ungkarlsbord under nära trettio
år aldrig haft mera än två ganska tarfliga rätter,
soppan inberäknad, och hade, innan gräddkakan kom,
måst smaka på åtminstone sex, alltid under hopp och
en hemlig inre bön att hvar och en skulle vara den
sista. Men han hade ej blifvit bönhörd, utan när den
ena härligheten tog slut, kom en ny. Ändtligen tog
måltiden slut och herrarne gingo in i majorens rum
för att spraka.
"Det rnå jag dock säga", yttrade majorskan sedan
den ärade gästen aflägsnat sig, "det må man säga,
att herr Sellner skenbarligen aldrig varit bland folk,
åtminstone folk med edukation."
"Jag undrar just hvad han äter der hemma",
skrattade fröken Rachel.
"Åh, kära barn, sill och potatis, sill och potatis
och torr fisk och kanske, när det skall vara stort,
morötter", yttrade majorskan; "der inne i staden hä
Samvetet. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
