Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spioneri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtminstone, icke ett enda men på hela dagen – och Gud
vet om på ett helt år derefter."
"Du är elak."
"Men sedan ha men blifvit allt vanligare och
vanligare, så att man väl kunde säga att männen visst
vore bra om ej mennen vore; ty dessa möta alla våra
små önskningar, de äro alldeles som de eviga
gärdes-gårdarne, hvilka man måste klättra öfver, då man vill
promenera i den så kallade öppna naturen; knapt
har man upptäckt en kulle dit rnan ville, en skön
blomma man ville plocka, eller en källa, ur hvilken
man ville läska sig, förr än ett sådant hinder måste
öfvervinnas med fara för garneringar och skodon –
så är det med edra men, och man får tacka Gud om
inte ett om finnes innanför."
"Skämta inte, Ernestine; jag säger så sällan men
som möjligt; men om nu ..."
"Se der ha vi ju de begge älskliga tvillingbarnen
hand i hand, men och om – – Jaså, men om?"
"Jo, min goda hustru, om, förlåt att jag använder
ett sådant kontrabandsord, om nu gossarne –"
"Gossarne? Nej jag tackar, icke mer än en, jag
vill ej bli barnlös för den välsignade latinens skull.
Du kan låta Axel komma på landet, den gossen blir
ändå troligtvis just ingenting stort – men Gösta –
nej, min käre Herrman! Gösta följer med oss.
Dessutom är han nu tolf år gammal och kan således ej
böjas under oket och bindas vid en bok."
"Således Axel", sade krigsrådet något mulen.
"Och detta blott med ett förbehåll – hemligheten,
käre Herrman, hemligheten – jag skall ej röja den;
men jag fordrar som ett bevis på att du är densamme
som förr, att du inviger mig i dina Eleusinska
mysterier. Du skall ej", fortfor hon, då hon märkte att
mannen ämnade svara, "du skall ej tro, att jag ej vet
en del. Hör på, Herrman, den der vackra aktrisen –"
"Hvad säger du?"
"Den der vackra aktrisen, sade jag."
"Ack – aktrisen?"
"Ja, kanske det ej låter riktigt bra, den der
sceniska artisten, om det låter bättre; med ett ord,
jag vet en del – och excellensen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
