Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svages kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
"Älskade, vördade välgörare!
Det är natt, ljuset på mitt skrifbord flämtar redan,
då jag efter långt besinnande sätter mig ner för att
skrifva till er. Jag erkänner att jag är straffbar, att
er förbannelse med rätta faller öfver mitt hufvud; jag
erkänner att ni ej en gång bör förlåta mig; men Julia
får ni icke tänka illa om. Jag lyste nyss med ljuset
på henne der hon slumrar, hon smålog som ett barn,
hon drömde säkert om er, min välgörare, som hon af
min beskrifning känner. Jag har ej vågat säga henne
att ni - (jag har svårt att skrifva ordet) föraktar
henne - jag vågar ej krossa henne med detta
förskräckliga ord, som ni i höjden af er rättmätiga vrede
öfver mig skrifvit om henne, det oskyldiga offret. Var
rättvis mot henne, jag begär ej mera; förakta mig,
stöt bort mig från ert hjerta - det måste jag bära,
emedan jag förtjenat det - men kalla henne ej mer
för en bedragerska.
Mitt ljus är snart utbrunnet, jag slutar med att
bedja er om rättvisa för min stackars hustru; min är
hon i lif och död, liksom jag i lif och död förblir er
tacksamme och ångerfulle
Ferdinand."
Historien hade emellertid spridt sig till Ferdinands
kamrater och han fick, utan att begära det, afsked.
Detta bevekte presidenten så till vida, att han skickade
mig en summa penningar för att lemna Ferdinand.
Slaget tycktes ej röra denne, han tycktes hä väntat
det och hade vant sig vid sitt nya läge.
Julia hade tagit afsked af truppen och de begge
makarne bodde långt ute på Kristianshavn i en koja.
Ferdinand var hvad man kallar händig och
förfärdigade små papparbeten, så att den lilla familjen hade
en liten inkomst till hyran. Detta var allt. Under
dessa auspicier reste jag åter till Stockholm och fick
sedan ett och annat bref från Ferdinand.
Han beklagade sig icke; men jag förstod meningen
och utverkade alltid en summa penningar af
presidenten, hvilka jag sände till den olycklige.
Så förgingo åtta år; men efter denna tid uteblefvo
alla bref. Jag skref till en bekant i Köpenhamn, men
denne kunde ej finna reda på Ferdinand Svane -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
