Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svages kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
kanske de flyttat från staden. Detta var för omkring
fem år sedan. Då vi, min goda Ernestine, för två år
sedan kommo till Stockholm, hade excellensen, som du
minnes, gjort en resa. Då jag - om jag ej
missmin-ner mig var det i början af December - kom till
honom för att helsa honom välkommen, märkte han
ej att jag inträdde. Han stod och stirrade på en
breflapp, som låg uppbruten på bordet.
"Hon harj varit här", yttrade han, då han
ändtligen blef mig varse. - "Han är död."
Död? Ferdinand? frågade jag.
"Ja - ja - hon, hans hustru har sökt mig, säger
betjenten, sökt mig många gånger. Éri sjuklig, utfattig
menniska med ett barn på armen", sade han, "och
ändtligen lemnade hon denna lapp. - Läs!"
Jag läste: "Herr president! Enkan efter den
olycklige Ferdinand Svane har sökt er många gånger
förgäfves. Hon ämnade, som sjuklig, husvill och fattig,
bedja er hjelpa henne och hennes barn, fastän
Ferdinand på dödsbädden sade henne att det är förgäfves.
Gud vill ej att jag skall träffa er, för att beveka er
- kanske det också varit förgäfves. Ni har dömt
mig för strängt, herr president - jag var aldrig någon
bedragerska, jag älskade Ferdinand mera än mitt lif -
men - jag har varit bra olycklig.
"Jag mins ej mina föräldrar: men då mitt minne
vaknade, var jag hos en gammal qvinna, som icke
var min mor. Hon var ytterligt sträng emot mig -
och då en dag hon i närmaste by träffade en
konst-beridaretrupp, såg jag henne ta emot penningar af en
svartmuskig herre och strax derefter leda mig fram
till honom, sägande: "här har du din pappa, honom
skall du följa." Mannen klappade mig, böjde på mina
små lemmar och mente på att de voro mjuka; sedan
öfverlemnade han mig till en fru, som gaf mig en
smörgås med tunga; så godt hade jag aldrig smakat -
jag blef glad och höll af pappa och mamma. Detta
var, som jag numera fått höra, en konstberidare
Alexan-drini, hvilken längesedan dött, hvarefter herr Girona
mottog truppen. Der har ni min hela lefnadshistoria;
men detta är också allt - och nu kan ni döma mig>
om ni förmår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
