Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bal och kaffekalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
lande flickans hand i sin; "tack! - mins du då du
sjöng den ute i trädgården många, många gånger?’7
"Ja - och derföre sjöng jag den nu - jag ville",
tillade hon med en viss dragning på rösten, "jag ville
se om - om löjtnant Herrman korn ihåg oss."
Ordet löjtnant påminde ynglingen att de ingendera
voro barn - och han släppte flickans hand.
"Ni har gjort mig en lycklig stund", sade han
halfhögt. "Hvar är er far - och er goda mor?"
De gamle nalkades och helsade sin förra, nu
blinda vän, som varit prostens discipel i hela fyra
åren, innan han kom till Garlberg och der snabbare än
någon af sina kamrater tog examen och kom in vid
flottan.
Den lille pudrade herrn kunde naturligtvis icke
underlåta att ge Adelaide sitt beröm; han talade
mycket om den naturliga skönheten af hennes sångorgan
och gaf henne blott det rådet att gapa en smula mera,
en regel, som han tycktes anse vara sångens alfa och
omega.
Adelaide rodnade ju mera beröm hon fick, och
nu kunde hon ej begripa sin djerfhet att uppträda i
en så stor samling; men då hon sjöng var det blott
för en - hennes lekkamrat, var det blott ett försök,
huruvida han skulle känna igen henne eller minnas
sina barndomsdagar i prestgården. Först nu tyckte
hon att hela verlden skulle fästa sina ögon på henne,
och den pudrades beröm bevisade att så var; ty att
han ej talade vid eller om andra än populära personer
kunde man se på utanskriften.
De hä alltid en egen utstyrsel dessa menniskor,
som hänga sig vid alla så kallade celebriteter lika
envist som filspån vid magneten eller en flugsvärm
omkring en sockerask. Man ser aldrig någon af dagens
utmärktheter, dessa må förtjena att vara det eller icke,
som ej hä ett dylikt släp, hvilket hänger sig med sent
och bittida, och den arma celebriteten skulle vara
alldeles olycklig, om ej modet vexlade och således snart
den tiden kommer, då storheten krymper ihop till
vanliga dimensioner. Då flyr svärmen och gör allt sitt
till att förminska föremålet för sin forna beundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
