- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
165

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bal och kaffekalas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

Men länge icke dock barnet klagar,

Ty friskt är hjertat och friskt är sinnet.

Jag icke sörjer den dag som gått eller kommer.

När snön far fram uppå vintervinden

Och norrskensgubben sin brasa tänder -

Då barras vägen, då klädes grinden.

Ack! väl I veten hvad då det händer.

Jag icke sörjer den dag som gått eller kommer.

På sjön är "buskadt" med granar unga

Och ifrån kyrkan går brudefärden.

Jag är så glad, att det ingen tunga

Kan nämna fram i den viola verlden.

Jag icke sörjer den dag som gått eller kommer.

Nu ta vi hemåt. Se! in i skogen,

Ber är vår stuga med snö på åsen,

Der ligger ladan, der ligger logen,

Och der står korna med halm i båsen.

Jag icke sörjer den dag som gått eller kommer.

Stig in! Välkommen! men djupt dig bocka,

Ej hög är dörren, men varmt härinne.

Se, uti vrån står vår ljusblå klocka,

Hon går så jemnt som ett barnasinne.

Jag icke sörjer den dag som gått eller kommer.

När vi bli gamla och höra illa,

Vi se omkring oss de unga slägter.

Då är det godt att få sitta stilla,

Då klockan knäpper de sista vakter.

Vi icke sörja den dag som gått eller kommer.

Den blinde ynglingen, som förut suttit utan att
ge något tecken till deltagande, lyssnade till den
första versen och reste sig upp. Småningom, ledd af
ljudet, gick han fram till pianot. Der stod han och
tycktes rigta sina ögon på sångerskan, som darrade
på rösten. När sången var slut, räckte den blinde ut
handen och sade: "Adli, är det du? Är det du?"

"Ja, ja, det är jag, gode Axel, det är jag."

"Hm, är det någon bekantskap?" hviskade en fru
högst nyfiken.

"Jaha, det är min dotter och en discipel, som förr
var i vårt hus, de äro barndornsbekanta", skyndade
prosten sig att anmärka.

"Tack för den visan", sade Axel, ännu qvarhål-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free