Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ena stjernan öfvergår den andra i klarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
krafterna, det mål, för hvilket man sträfva!, ryckes på
en gång undan och man finner hvarje ansträngning,
hvarje arbete öfverflödigt och onödigt.
Patronen sjelf hade af vanligt enklingsfjesk och för
att utjemna skiljaktigheten i ålder, som var några och
tretti år, velat på allt sätt göra lifvet behagligt för sin
nya hustru. Det tycktes liksom han användt hela sitt
förra giftermål för att studera ut hvad en hustru icke
borde göra, och att således den förra blott var ett
experiment, som fick dragas med tunga och hetta, på
det att efterträderskan skulle slippa.
Det blef således aldrig fråga örn att Abelina skulle
sköta eller ens tillse hushållet, ty der var kokerska
och husmamsell - att hon skulle behöfva se om
husets linneförråd eller sy i ett urslitet band, ty
dertill hade hon en jungfru - och allra minst skulle hon
hä besvär med barnen, ty flickorna hade guvernant
och gossarne informator. Abelina blef således, från
att vara en beskedlig, fattig fröken på landet, upphöjd
till en slags gudomlighet, som naturligtvis skulle
finna det
liksom litefc platt
att sjunga, springa och spatsera.
Men just derföre var hon mest underkastad
inbillningen att hon uppoffrat sitt lugn och sitt oberoende för
att vara sin mans första piga, hans sjuk- och
barnsköterska. Sinnet var förut sjukt, ty för en nitton års
flicka är det ändå en stor uppoffring att gifta sig med
en några och femtio års man, huru rask och huru kry
han än kan vara och huru bränd och gentil också
peruken är som kröner hans hjessa.
Patronessan hade genom löjtnant Gustafs försorg
kommit att kasta en blick på det "förskräckliga i sin
belägenhet", som hon i ett bref till syster Enochina
uttryckte sig.
Majorskan, som öfvertalat och med sitt moderliga
inflytande tvungit Abelina att "bli lycklig’7 med
brukspatronen, hade också på samma gång i sitt sinne
ingått i proprie-borgen att Abelina skulle känna sig
lycklig, oaktadt mannens ålder och öfriga egenskaper.
Majorskans heder, hennes samvete och hennes delta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
