Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ena stjernan öfvergår den andra i klarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
gande för dottern, allt uppmanade henne att jemna
alla svårigheter på Abelinas stig.
"Stackars Abelina77, yttrade fröken Enochina,
sedan hon genomläst sin systers bref. "Stackars Abelina,
hon är ändå icke lycklig med Silfvergren.77
Majorskans ansigte antog en min af sårad stolthet.
"Silfvergren måtte väl minnas hvilken det är som skänkt
honom hand och hjerta, och Abelina rnåtte väl
minnas sin pligt som maka."
"Ja bevars, mamma lilla, men olikheten i ålder."
"Ålder? hvad är det - gör det något till saken!
Wolfenbiittel var sexton år äldre än jag, och ändå ..."
"Men några och trettio är ändå dubbelt."
"Det jemriar sig med tiden; när Abelina är trettio
år, så äro de jernnspelta."
"Jaså, mamma tror det", mumlade Enochina, som
just gick in i det der jemna årtalet trettio.
"Ja, Enochina lilla, då ett fruntimmer blifvit trettio
år, så är hon så förnuftig, att hon icke gör afseende
på ytan eller åldern, utan sätter allena värde på sin
mans ädla egenskaper."
"Åh ja, visst blir inan litet förnuftigare."
"Och", fortfor majorskan, "man tänker, i
synnerhet då man har en gammal man, på sin framtid; att
man, då Gud i sin vishet kallar mannen till ett bättre
lif, har någonting att lefva af och inte står på bar
backe. - Och derom kan Abelina icke tvifla."
Men det är just derpå hon tviflar; ty hennes
man vill alldeles icke ge henne del af sina affärers
ställning."
"Hvad? vill han..."
17Nej, mamma, det slår han bort med skämt - och
man talar också ett och annat."
"Nej, det är inte ..."
"Möjligt? jo, mamma lilla77, svarade Enochina
temligen spotskt, ty modrens tal om de trettio åren
hade upprifvit en gammal förargelse, då den yngsta
flickan blef gift framför den äldsta.
"Jag vill aldrig förmoda att Silfvergren är en
bedragare", började majorskan, hvars ögon gnistrade,
"om han har narrat sig in i en hederlig och ansedd
slägt - men det är ej möjligt.77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
