Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ena stjernan öfvergår den andra i klarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
"Ja, så är det med mig, jag har att tacka mamma
för det mesta, fastän min far också är en ädel
menniska", sade patronessan; "men den djupa vördnaden,
fruktan för en far - gör - gör..."
"Gör att ett mildt qvinligt sinne ej kan rätt
förtroligt närma sig honom", inföll löjtnanten.
"Åh ja", blef friherrinnans dom, "den sorn sökt
och funnit klarhet och kastat en blick in i lifvets gåta,
så långt Gud tillåter ett menskligt öga att intränga i
sina rådslag - den finner mycket, som han ej förut
vetat. - Men, lilla goda fru Silfvergren, hvar har ni
fått det oder tyget?"
"Från Stockholm. Min gode man gjorde mig en
öfverraskning dermed i förra veckan."
"Gudomligt vackert - jag måste tacka
brukspatronen för hans smak."
"Ja", inföll löjtnanten, "det är en egenskap som
brukspatronens fiender, om han hade några, ej kunde
neka honom vid något tillfälle."
Patronessan rodnade lindrigt och lade åter ett
veck i ordning på sin nya klädning.
"Som sagdt är", återtog friherrinnan, "ett skönt
tyg; det löper väl ej i sömmarne?"
"Nej, det är tätt som ett skinn."
"Ett utmärkt tyg - ja, sorn jag sade - det är
blott brist på inre klarhet, på begrepp om sig sjelf,
som gör att menniskan känner sig olycklig."
"Men", började löjtnanten, "kan det dock icke,
nådiga friherrinna, finnas ställningar i lifvet, då det ej
är nog att hä jemnvigt inom sin egen varelse - om
man till exempel måste gå som ett försegladt bref
genom lifvet, oförstådd och aldrig uppfattad -"
Patronessan suckade och plockade på sin bresch.
"Kan man ej finna sig vara som i en öken, der
intet eko finnes, ingen motsvarighet, intet, utom
tomheten?"
"Ganska sant, men så tomt är dock ej lifvet -
man har vänner, man har maka, man har föräldrar
och barn, bland dem finnes väl någon, som fattar ens
själ och sammangjuter sig dermed."
"Ni har varit lycklig, som funnit sådana
motsvarigheter; det kan jag ej säga", sade löjtnanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
