Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ena stjernan öfvergår den andra i klarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
"År det inte rätt hyggligt tyg det der?" frågade
brukspatronen, som nu nalkades den filosoferande
gruppen, "rätt vackert, tycker jag - också kostar det
betydligt; men min enskilda mening, hvilken jag ofta
fått motsagd, men hvilken jag dock behåller som min
enskilda mening, utan att derföre vilja påtvinga någon
annan - är nämligen att man bör uppmuntra
industrien; ty tyget är svenskt."
"Nej, lille Silfvergren", inföll patronessan, "det är
från Lyon."
"Hm, Lyon? nej, det var det svarta - hm."
"Nej, söta Silfvergren, det var svenskt - du
misstar dig, detta är verkligen från Lyon."
"Jaså - åh ja, jag lägger ej särskild vigt på
sådant der, ty, gudskelof, vi behöfva ej se så noga på
riksdalern, fastän jag visst icke är någon slösare, utan
ser efter allting. Friherrinnan kan aldrig föreställa sig,
huru jag derute är uppe klockan fyra hvar morgon
och ej kommer in förr än då jag skall dricka mitt
morgonkaffe. Ja du, Abelina, har ej sett mig i
hvar-dagstakten, men så var det under salig hustru mins
tid och med Guds hjelp skola vi lefva likaså - utan
alla finesser och subtila funderingar - hm."
"Herr brukspatronen är mera fallen för stångjern
och politik", sade löjtnant Gustaf småleende, "än för
forskningar i hjertats rnystér."
"Jaha, jaha, så är det verkligen", blef patronens
svar, under det att han rätade upp sig. "Jag tror också
att vårt stångjern ofta försvarat vår sjelfständighet, att
det är vårt stångjern, som gjort att Sverige nu är en
icke föraktad medlem af det europeiska statsförbundet
- och hvad politiken angår, så är det klart att den,
som i två riksdagar åtnjutit sina landsmäns förtroende,
sett sig en smula om i statsförvaltningens alla grenar
och Sveriges inre och yttre politiska ställning, och"
- nu vände patronen sina klotrunda ögon mot
löjtnanten med en förkrossande blick - "då herr
löjtnanten ännu var barn, hade jag mina landsmäns
förtroende i maktpåliggande värf - ja, herr löjtnant, om
icke riksens ständer varit, så hade krigsbudgeten ej
varit så frikostig som den är."
Patronessan betraktade sin man med ett uttryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
