Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
ner - men, barn’;, tillade han, "till våren komma
svalorna åter in i boet; ser du, så gör glädjen - det
är också en flyttfogel, som man ej riktigt vet om han
är hos andra eller lagt sig i en is vak.n
När doktorn och Adelaide åter kommo ned, var
den förre sig alldeles lik. Han var en af dessa få
menniskor, som anse icke dödsstunden utan lifvets alla
stunder vigtiga och den sista blott för - den sista.
Adelaides utseende skulle dock för alla utom för
prosten Pihl förrådt hennes själsångest, men denne hade
ej sinne för det slags språk, som uttalar sig i hvarje
drag af en menniskas anlete.
Hade flickan varit en bok, med tillhörande register
och tryckfeisförteckning, hade prosten genast börjat
forska - men nu var hon endast en menniska och
alla menniskor voro lika, huru ofta än prosten stött
mot deras olikheter. Georgsson behöfde dock ej mer
än kasta en frågande blick på Adelaide, förr än hon
återfick någon hållning och började känna sig mäktig
öfver sitt öde.
Jungfrun hade riktigt nog middagen färdig och
doktorn åt ensam, under det att prosten gick fram
och åter för att hålla sällskap, ty man åt ej der i
huset förr än klockan tolf, ett eller tu, tiden hade aldrig
blifvit bestämd, men så der framåt dagen skulle det
vara; "ty pappa skulle läsa sitt pensum", hade alltid
prostinnan sagt, då maten hade kallnat och matbudet
ej blifvit åtlydt.
"Se så, nu är jag färdig", yttrade gubben
Georgsson och rustade sig att resa. "Kom hit, Adelaide, min
flicka, och hjelp på mig resskärpet, se så, öfver
nacken! det var bra. Jag begriper inte syster min att
hon skulle göra det så odrägligt långt, det är en riktig
boa constrictor af ullgarn, och så skiftande se’n -
är det inte granna fransar i ändarne kanske? Se så,
tack! Hör på, Adelaide - jag kommer igen - och
då, barn, låt mig se att du inte burit dig dumt åt;
någon skulle ändå veta det. Se så - adjö med er!"
ropade han högt, skyndade ut och satt snart i
"gräs-hoppan."
"Det är synd om flickstackaren", mumlade han för
sig sjelf; "men det är en nödvändig kur mot deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
