- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
234

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter - Dödsfall och begrafning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pjåk. Om detta fått fortfara, så hade hon blifvit en
stackars menniska, som andra måst leda hela lifvet
igenom, ett barn, som slagit sönder sig om händelsevis
man glömt att knyta fast fallvalken."

-

Dödsfall och begrafning.

Prostinnans tillstånd blef, som doktorn förutspått,
sämre. Adelaïde var hela dagen inne hos henne,
lyssnade till hvarje suck, hvarje ord från hennes bleka
läppar, hvarje blick från den sjukas glanslösa ögon.
Men hon sade intet om hvad hon visste; hon blott var,
om möjligt, ännu mera öm om den sjuka och till den
grad, att hon till och med besvärade henne. Emellertid
vakade hon beständigt vid hennes säng. Den sjuka
märkte sjelf att det ej länge kunde uppehållas på detta
sätt.

"Säg mig, Adelaïde, säg mig uppriktigt, hvad sade doktorn?"

Då började flickan att gråta.

"Sade han att jag skulle dö?"

"Ja", hviskade Adelaïde.

"Det var snällt af dig att du ej sagt något, dödstanken
bör upprinna af sig sjelf", sade den goda modern.

"Doktorn förbjöd mig."

"Deri gjorde han rätt; det skulle endast oroat mig
att en menniska måste säga mig: beställ om ditt hus,
ty du måste dö! – Pappa vet väl intet?"

"Nej."

"Det är väl, det blir tids nog för honom när det
är slut, eljes skulle han pina sig med möjligheter om
mitt tillfrisknande – nu slipper han den smärtan."

Adelaïde fortfor att gråta, ty det var ett behof
att få bryta ut och ge luft åt den stumma smärta,
som Georgsson lagt på hennes själ.

Men hon kom ihåg hans ord, att man ej skall
oroa den döende med klagan, utan hjelpa henne att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free