Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En förtrolig afton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
"Att ni blir ögonvittne till deras glädje är er enda
belöning", inföll friherrinnan.
Efter denna berättelse reste sig hofrådet och
lemnade de begge förnäma makarne.
Excellensen var ej mera i sin kraftfulla ålder,
håret hade grånat, fastän detta doldes af pudret,
ansigtet hade fått djupa rynkor, hyn var blekgul, ögat
matt. Emellertid glänste ändå qvar en stråle af en
innerlig hjertats godhet, som han behållit, oaktadt sin
ofta skefva verldsställning, sina misstag, sin slughet,
som han ej kunnat bortlägga, fastän han lika ofta
funnit sig bedragen, som han sjelf ansett tillfället fordra
att föra andra bakom ljuset.
Det var en fjäril, som i intrigernas nät väl
bort-skaft guldet och azuren på sina vingar, men som en
gång frigjord ändå skulle hä så mycket qvar af sjelfva
vingarne, att han kunde flyga mot ljuset - då
deremot andra så rent af förneka sin natur att, när nätet
brustit, blott en vinglös mask faller till jorden.
"Du skaffar mig glädje utan att du sjelf vill det",
yttrade excellensen och tryckte sin makas hand.
"Det gläder dig således", sade hon och blickade
småleende som ett gladt lekande barn in i hans ögon.
"Vet du, det är så roligt, derför gör jag det."
"Du är en ädel själ, eljes fann du ej andras lycka
rolig."
"Men egoism är det ändå, eller hur?"
"Det är en engels egoism."
"Nej, Lindau, nämn ej det lapprit mera - men
- men, oaktadt din kärlek, vår skulle jag säga, finner
du ej huset tomt och öde?"
Excellensen suckade. Han blickade omkring sig,
der borta hvilade en sofvande kärleksgud, ett
mästerstycke af Byström -f.der log en annan, den var af
Sergel - der lekte några barn, de voro af Fogelberg;
men allt detta, fastän lifvadt af snillet, lefde dock icke.
"Vi hä intet barn", återtog friherrinnan; "ser du
der på kaminen står en liten porslinsdocka, en flicka,
rödblommig och skön som en vårmorgon, klädd i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
