Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En förtrolig afton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
fantastiska schweizerkostym; ser du, den kysser jag
ibland; hon är mitt barn, min rodocka."
Excellensen såg dyster ned framför sig. "Men",
började han, "du har ju två söner, äro de ej nog för
din modersglädje?"
Friherrinnan suckade. "Vet du hvad", sade hon,
"en qvinna finner sig ändå aldrig lycklig om hon ej
har en dotter, om hon ej vid sitt hjerta får trycka en
varelse, hvars öde måste bli likartadt med hennes
eget. Då det är frågan om gossar, så förefaller det
alltid som om en dufva fostrat en örnunge - så
länge han var vinglös var han hennes, men med hvarje
fjäder som växer ut ökar sig förmågan att flyga från
henne och på samma gång lusten att göra det. Hon
sitter slutligen ensam, stackars dufva, och äfven då
den vidttlygande fogeln slår ned vid hennes bo och
smeker henne - är det blott som resande."
"Och ditt förslag, Ernestine?" frågade excellensen.
"Det finnes en flicka, vid hvilken jag fästat mig
- jag vet ej hvarföre; men mitt hjerta har alltid sagt
mig att hon låg det nära - det är Adelaide."
"Adelaide", upprepade excellensen utan att tänka
derpå. "Adelaide/
"Jag har en aning, som jag ej längre kan dölja:
hon är oss närmare, kärare än vi vilja erkänna ens
för oss sjelfva. Har du sett henne? Har du tyckt
dig igenkänna dessa milda ögon, som para sig med
ett skönt uttryck af bestämdhet och qvinlig kraft -
denna mun, som talar äfven då han tiger?"
Excellensen suckade.
"Är det ej något som hviskar i din själ: den flickan
är min?"
Excellensen slog hastigt upp ögonen. "Ernestine!
du rör på en ömtålig sträng - men låt vara, så är
det, Ernestine, så är det - du ser, älskade hustru,
huru ända in i ålderdomen lättsinnet bestraffar sig
sjelf - med ett ord, Adelaide är..."
Han tystnade.
"Adelaide är? Tala ut, Lindau, tala ut."
"Hon är dotter till en olycklig varelse - till
min son."
"Hvad mera, älskade Lindau?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
