Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaïdes lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hofrådet plirade med sina små ögon.
"Vi skola försöka att göra en diversion. Har hon
fått bref från löjtnant Axel?"
"Nej, de äro qvarhållna, som ni tillrådde."
"Har hon skrifvit?"
"Ja, men de äro ej afskickade."
"Bra! Således är kommunikationen afbruten åt det hållet och –"
"Adelaïde tyckes ej glädja sig åt något; hon är likgiltig för allt."
"Det måste så vara innan brytningen blir fullkomlig. Låt mig handla."
Andra aftonen satt familjen för sig. Adelaïde
läste högt för excellensen, som satt halfslumrande i
en länstol. Löjtnanten var borta för att arrangera en
fest för Adelaïde, hvars födelsedag inföll några dagar
derefter, och friherrinnan lade patience. Med ett ord,
det var en af dessa tråkiga, ensamma aftnar, som
aldrig vilja ta slut.
Betjenten anmälde hofrådet Düppel.
"Gudi lof att någon kom!" yttrade friherrinnan
och inlade korten; "låt honom komma in."
"En sann tjenare och en som vågar anse sig för
husets varmaste vän passar alltid på", sade hofrådet,
"de stilla, heliga stunder af familjelycka, som hans
ädla beskyddare njuta – han vill blott se en dylik
stund."
"Välkommen, kära Düppel!" sade excellensen, "lilla Adelaïde
läste för mig, men behöfver hvila."
"Jag får till den okända välgörarinnan", återtog
hofrådet, "framföra tusende varma välsignelser, tusende
tacksamhetstårar från hyddans glömda barn."
"Jag tackar, Gud styrke dem!" tillade friherrinnan.
"Ack! jag har", återtog hofrådet efter åtskilligt så
kalladt kallprat, "kanske den lyckan att först af alla
deltaga i en verkligt glad händelse för denna familj."
"Hvad?"
"Hans excellens eller friherrinnan har troligen
fått bref från löjtnant Axel Herrman."
"Nej, icke på länge – han skrifver aldrig till oss",
sade friherrinnan.
"Besynnerligt – hm, besynnerligt!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
