- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
312

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaïdes lycka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Hvad är det då, bäste Düppel?"

"Jaså, han skrifver icke – hm."

"Nå tala, bäste Düppel!"

"Hm, kanske jag då gjort en oförsigtighet; men,
gudnås, mitt hjerta ligger på min tunga och som den
Heliga Skrift säger: hvaraf hjertat fullt är, deraf talar
munnen."

"Och vidare?"

"Åh, det är endast ett rykte; men om det vore
sant – och jag har ej skäl att betvifla det, då det är
sjelfva generalkonsuln på stället som skrifvit till en af
mina vänner."

"Och hvad? vi äro verkligen litet nyfikna", yttrade
friherrinnan; "eller hur, älskade Lindau?"

"Jo, ingenting annat än att löjtnant Axel Herrman
högtidligen förlofvat sig med mamsell Alexandrine
Mendelsson, som oförtöfvadt skall öfvergå till
vår heliga lära."

Adelaïde bleknade något; men inföll genast derpå, rodnande
som en ros: "Det är icke sant."

"Möjligen; men mamsell Alexandrine Mendelsson lär vara ett
under af skönhet och ega en ofantlig fortyn – så att det
vore en lycka för löjtnant Axel."

"Jag lyckönskar honom af hjertat", yttrade friherrinnan;
"det vore, Gud bättre, ej så olikt honom."

"Men, tant! det är ej möjligt."

"Bästa Adelaïde, du känner ej karlarne nu för tiden,
eller hvad tror du, älskade Lindau?"

"Jag känner Axel så föga att –"

"Saken lär dock vara utom alla tvifvel", började hofrådet; "ty
icke hade svenska konsuln – ers excellens känner honom?"

"En utmärkt bra och hederlig man."

"Ers excellens kan ej betvifla hans ord?"

"Nej, det är omöjligt."

"Ty, säger jag, icke hade svenska konsuln kunnat skrifva
att han sjelf varit närvarande vid förlofningen,
om den ej varit en sanning."

Adelaïde såg ner och plockade på den bok hon
nyss läst – men hon sade intet. Hon trodde ej
berättelsen; men när hon lade allt tillsamman, huru hon
skrifvit och ej fått svar – huru friherrinnan redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free